Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5io senare årens bellm ans-literatur.
kommit»;!) — och än mindre att det otryckta af Bellmans
inspirationer öfverträffat det tryckta.2)
Äfven hos senaste biografer förekomma inadvertenser och
tvif-velaktiga uppgifter. Så t. ex. säger Eichhorn, *) att skalden
Oxenstierna ej «ens egt personlig bekantskap med Bellman»; och dock
vet man af Oxenstiernas dagbok, àtt han 1769 en gång varit hos
Lisander och sedan på annat ställe i Bellmans sällskap och
beundrat hans föredrag, fast umgänget dem emellan sedermera tycks
alldeles upphört Eichhorn antager, *) att några af föregående
biografer berättade anekdoter om skaldens qvicka svar till Gustaf in
blott äro csägner» och «folkfantasier», men hans bevis för sin åsigt
tyckas ej vara bindande. Det är ju ingalunda osannolikt att
Bellman, såsom sägnen förtäljer, diktat för Gustaf m de fyndiga och
nätta boüts-rimés, som börja med orden: cHelt tomt är mitt
schatull» etc., och att de först senare nedskrefvos bland de så kallade
Väfrimmen; likaså att han enligt mångas berättelse improviserat
för konungen versen: t De nattliga skyarne draga» etc., innan den
användes vid divertissement på Haga nyårsnatten 1790, Atterbom
säger förhållandet varit så. *) Mycket möjligt är ode, att Bellman,
såsom den samtida Gjörwell berättar, svarat konungen, att han
«bar hela sin garderob på sig», fastän ett liknande svar redan en
gång förut varit af och till annan person gifvet. Deremot har
Eichhorn fullständigt bevisat, att det svar, Bellman gaf Gustaf m
rörande den i Hagaparken sofvande arbetskarlen varit lånadt ur
Hallmans parentation öfver Gottfried Sackenhjelm; men detta hindrar
väl ej, att svaret verkligen varit af Bellman gifvet, och att
presidenten v. Carlesons uppgift följaktligen är så till vida sann. Vår
historia blefve torr och färglös, om man före toge sig att på detta
sätt som obevisade utesluta alla de karakteristiska på sannolika
hörsägner grundade anekdoter, som historien hemtat från traditionen,
öch som skänka lif och personlighet åt våra store män, en Gustaf
Vasa, en Gustaf Adolf, en Axel Oxenstierna, en Karl XII m. fi.
Eichhorns bemödande att genom* sådana uttryck som tdet
folkmytiska kölfverbladet* Ä) bror Bellman, bror Hallman och bror Kexell
flytta äfven de båda senare herrarna in i den sagoverld, som
antages omgifva Bellman, skall sannolikt också aflöpa fåfängt; likaså
försöket att framställa anekdoterna om Bellman och Ulla Vinblad
såsom saknande grund. Alltför många samstämmiga vittnesbörd
M Siare och Skalder, 2:dra uppl VI s. 62.
*S Anf. st. s. 49.
■j Bellman och hans senaste biograf, sid. 52.
4) Sidd. 64, 65.
») Siare och Skalder, VI s. 62.
•) Bellman och hans senaste biograf, s. 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
