- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
514

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5io

senare årens bellm ans-literatur.

knotar han öfver den då skärpta bränvinslagstiftningen, hStar biyta
sigillet och skålar trotsigt med stadsfiskalerna. Återkommen 1763
till föräldrahemmet efter rytaningen till Norge, bjuder han sina
Stockholmsbekanta till sig på tölfiol och bränvinsbas» och lofvar:

^Lustigt sku vi då surra om på klacken;

Den ej dricker, skall stopet smälla i nacken». l)

Han beskrifver sin längtan efter hufvudstadens förlustelser,
hvilka ej kunna ersättas af landtlifvets behag. Aret derpå var han
åter i Stockholm och diktade derefter den qvicka sångcykeln:
♦Handlingar rörande Bacchi konkurs» »för ett litet bacchanaiiskt
sällskap, som en* gång i veckan eller oftare samlades än här och
än der dock merändels på värdshuset ’Clas på hörnet’». 2 Dessa
rimmade konkurshandlingar synas vara en parodi på skaldens egna
nyss överståndna missöden. I dryckesvisor från 1766 och 1767
sjunger han ena gången:

*Zål oss derf ör dricka,
Som vi skulle spricka». a)

Andra gången tröstar han sig öfver «slägts och anförvandter^»
hån med hoppet om att i rännstenen få sjunga Bacchi litania. 4)
En annan gång, ovisst när, sjunger han:

c Och om jag på gillstun vräks9
Rör mig ej hvad om mig sägs*. *)

I ett skaldebref till generaldirektör Arnell *) beskrifver han
sin ömkliga hemfärd från ett rummelkalas, klagar öfver skråmor
och förderfvade kläder samt bekänner det vara femte gången han
råkat ut för dylik olycka.

Från dessa år daterar sig Bellmans umgänge hos
kommerserådet Lisander och flere verser till dennes dotter Ingrid Margareta.
Bellman flammar på sitt komiska sätt för henne, bekänner sina
kärleksqval, och ber henne slutligen mata sig för att än mera höja
hans gastronomiska njutning. 7)

*) Carlén 4. 398. Några rader i detta rimbref äro för grofva att
kunna anföras.

*) Carlén i. 457.
9j Nya Samlingen i. 47.
M Carlén 3. 137.
•) Nya Saml. 1. 154.

•) Nya Saml. 2. 293. Eichhorn anför (s. 20) slutraderna af detta
rimbref, såsom bevisande att Bellman ej var rumlare.
7) Nya Saml. l. 395—412.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:23:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free