Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ 529 ströftåg i vår unga literatur.
Flickans kärleksfulla omsorger ge honom så småningom
hörseln igen. En lycklig tid rinner upp, de unga njuta af sin
vår, och flickan böljar nu först att lefva.
Då kommer läkaren tillbaka.
Han har gjort en förarglig upptäckt, den att hjelten är
kapten Mörks egen son, och han delgifver den unge mannen
denna nedslående hemlighet. Hjelten håller på att dö af sorg
öfver att ej få blifva ’mer än en bror för henne, som han
älskar så varmt.
Då är ödet framme igen och barmhertigt som alltid —
i historiska romaner — lägger det i dagen, att läkarens
uppgift om hjeltens börd berodde på ett misstag; han hade
nemligen som nyfödd blifvit — bortbytt.
Mörks fru hade nemligen ej vågat tillstå för sin man, att
hon födt en dotter, utan hon hade funnit sig föranlåten att
byta bort denna mot en gosse, född samtidigt i samma hus.
Nu är allt godt och väl, i synnerhet sedan kaptenen i
lägligaste tid drunknat och hjeltens verkliga fader äfven lagt
sig att dö, innan sonen behöfde presentera sig för honom.
De unga fa hvarann, grundlägga till samman en
uppfostringsanstalt för döfstumma, bli lyckliga och belåtna, och om de
ej äro döda, så lefva de förmodligen ännu i dag.
Denna novell bär tryckningsåret 1882.
En författare har naturligtvis rätt att bedömmas efter det
bästa han skrifvit. Och då han, som vunnit ett namn,
släpper ut i marknaden alster, sådana den namnlöse aldrig skulle
våga sända fram för verlden, så vet han, att han blir berömd
ändå"— till en tid.
Men äfven till den historiska romanen, som är så långt
efter andra arter af diktkonst, har diktens sträfvan efter
sanning trängt, och böcker ha blifvit skrifna, hvilande på en fast
grund af studier öfver det tidehvarf, författaren velat skildra.
Naturligtvis förekomma de mycket sparsamt, dessa
arbeten, som ej kunna slå an på den stora publiken, då de, såsom
afsedda att vara tidsmålningar och ingenting annat, oftast bestå
endast af en rad genrebilder och ofta sakna inre lif. Det är
forskaren, som fört pennan, och forskaren är sällan skald.
Arbeten ’såsom Den siste athenaren eller dess författares öfriga
Ny Sv. Tidskr. 4:de årg:s 7:e häft. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
