- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
536

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’ 536

ströftåg i vår unga literatur.

lik en qvinna behöfver han många sådana. Han är krossad,
förskjuter sin dotter och vill ej, fast han upplyses om, huru
ringa hennes så kallade brott var, taga henne till nåder igen,
förr än sista aktens sista scen nalkas och han står inför
dödens port.

Kring honom gruppera sig de andra historiska figurerna,
kung Sigismund, som låter skrämma sig af ett lyftadl
kru-sifix, den barske hertigen, som skildras förträffligt af sände
budets ord, när denne berättar, att då han begärt svar på
konungens bref, hertigen

<— befalde fram sin springare
och sade kort: vi skola komma sjelf,*

hvarpå han minuten efteråt träder in med orden:

< Guds frid, ers nåd\ men död och helvete
åt ert gemena följe!

hvilka ord konungen med skäl finner vara cen sällsam hälsning».

Vidare den bleke Malaspina, styckets bof, fullkomligt lik
ett dussin andra sorgespelsbofvar, — så fru Banér, som säger
många fosterländska ord och ropar under kanondundret:

c Svensk var den malmen, det jag borgar f ör,
det är en fröjd att höra modersmålet,»

Så den ädle Bjelke, som i sista akten vill offra sitt lif för sin
blifvande svärfader och som talar om detta beslut så öppet,
att denne omöjligt skulle kunna antaga det, äfven om han
aldrig så gerna ville.

Och så de andra, hvad de allt heta, «Sten Banér, Erik
Sparre, Ture Bjelke och Bengt Falk». Hedersmän äro de
alla — undantagandes Malaspina och möjligen Tegel, som
dock i stycket är fullkomligt färglös, — starka, modiga män
och ädla qvinnor, som älska varmt sitt fosterland och veta
att tala om det. Och om ej tiden varit så härd och fordrat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free