Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537 ströftåg i vår unga literatur.
menskooffer, skulle de alla kunnat trifvas ypperligt till
samman på jorden och fortfarit att deklamera for hvar andra.
Första uppförandet af Gustaf Banér var en verklig triumf
för styckets författare.
Der satt i min närhet en skolgosse, c O, mamma,» hörde
jag honom hviska, catt kunna skrifva något sådant!»
Kanske hade gossen rätt. Hellre än att lära sin lexa ur
boken, kan ungdomen lära den från scenen. Intrycket varar
alltid längre då.
Men de, som ej blott se utan äfven tänka och som
fordra något mera af ett drama, än att det skall visa fram
historiska masker, de som vilja ha full sanning i dikten och
som ej tro, att eldiga känslor för frihet och fosterland väckas
genom blott vackra ord och klingande verser? Ja, de våga
påstå, att dessa högstämda fosterländska stycken skämma
allmänhetens smak, trots frånvaron af allt osedligt, all förvänd
moral. De skämma smaken på så sätt att, då
undantagsvis ett arbete af verklig historisk hållning träder upp på
scenen, då en fläkt från flydda århundraden susar fram och
öppnar för oss synvidder, der vi förut skådat dunkelt, då
gillar publiken ej detta, vore det äfven genomvärmdt af den
sanna skaldens glöd, ty publiken är van att med historiska
stycken förena tanken på deklamerande herrar och damer,
på ädla uppoffringar, stridsbuller, stormande sortier, fanfarer
död och fasa, och finner den ej detta utan möter i stället
menniskor, som verkligen lefva, älska och lida så, som
menniskorna i alla tider lefvat, älskat och lidit, så gillar den det
ej, ty när det är fråga om något historiskt har det naturliga
ingen plats på de tiljor, som borde föreställa verlden.
Jemför cKristian den andra» med Strindbergs cMäster
Olof», en bild af samma brytningstid!
Men, invänder man, vår svenska dramatik är så fattig,
att vi böra med glädje helsa hvarje lifsyttring, som låter oss
ana ett frö till något àf värde.
Ja, vi mottaga också med uppräckta armar hvarje nytt
litet prof på friska lifsyttringar hos vår dramatiska literatur,
vi buga oss med aktnftig för hvarje sjelfständig tanke, hvarje
sann känsla, hvarje sträfvan efter natur, vi räcka handen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
