Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54°
teaterbref. 250
kärfva organ, som bland annat hade den egenheten att på ett
öf-verdrifvet tydligt sätt artikulera ljuden, som om publiken bestode
af idel lomhörda.
Icke mycket är att säga om hr Ranft som pastorn. Det fins
en presterlig spasm att i tid och otid knäppa ihop händerna, en
annan att gå med rädda och tillgjorda steg. På landsortsteatrarna
anses detta vara höjden af naturtrogen framställning af andans
män. Vi trodde, att dessa konventionella effektmedel tillhörde det
förgångna, men hr Ranft omintetgjorde den förhoppningen.
Man kan i allmänhet trygt lemna det Lindbergska sällskapet
det vackraste vitsord och som sitt slutomdöme uttala, att &
teateraftnar lemnat tillfälle till så intressanta iakttagelser och studier
som dessa Gengångarföreställningar.
* *
*
Måndagen den 16 September uppträdde hr Reimers,
norrmannen, för första gången som Stensgård i tDe unges förbund». Det
var icke den första roll han utförde för den svenska publiken, ty
han hade under den föregående veckan inledt sin bekantskap med
densamma som d:r Stockmann i «En folkets fiende». Hr Reimers.
som i Norge är erkänd som oöfverträffad Ibsentolkare, och inom
hvars repertoar just Stensgård der anses beteckna höjdpunkten,
lyckades icke att värma vår publik. Den var hvarken kall eller
varm, den var ljum, och med kritiken förhöll det sig på samma
sätt. Som bekant är det den temperaturen, som är den mest
nedslående, men lyckligtvis har hr Reimers den bästa trösteii i ett
rent konstnärssamvetes vitnesbörd.
Det var för mycket natur hos hr Reimers och en alltför
total frånvaro af dramatiska toalettmedel för att han skulle kunna
slå an. Vi äro uppfostrade vid dramatiska traditioner från den
franska skådebanan: det är vår dramatiska modersmjölk.
Dansande lätta steg, militärisk hållning, en viss slickad lätthet i
konversationen äro våra första intryck af dramatisk konst. Denna
elementarundervisning har gjort oss obilliga mot allt, som icke är
comme il faut. Kritiken har gjort sitt till genom att upphöja
dessa vanor till regler och ständigt predika skilnaden mellan konst
och natur. Denna skilnad, som verkligen finnes men som är
ganska hårfin och beror på läsarens eller åskådarens fordran på
att i konstverket få lifvet i sammandrag och utan onödigheter, har
af denna kritik gjorts till en klyfta. Så som man suckar i lifvet
får man icke sucka på scenen, så som man gråter och skrattar i
lifvet, så får man icke gråta och skratta på scenen. Slutligen har
vår nationella styfhet och stelhet i umgänget, vårt misstroende till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0550.html
