Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liter aturbref från norge. 55 I
stycke modern psykologi, i sitt slag något af det mest glänsande,
som Ibsen har skrifvit. Ehuru d:r Stockmann är styckets hjälte,
målsmannen för författarens åsigter, är han icke tecknad så
abstrakt, som den ädla personen och resonören i skådespel ofta
tecknas, till och med af framstående författare. Naiv, distrait och
gåpåare, som han är, är han allt igenom en egendomlig
individualitet. Oaktadt hans utveckling går i samma spår som äldre
Ib-senska personers, är han en fullständigt ny och original figur i
det Ibsenska galleriet. Men ett är det psykologiska, ett annat det
dramatiska. Det är visserligen psykologiskt riktigt, att Stockmann
glömmer bort badinrättningen, emedan han får större saker att
tänka på, men det är knappast dramatiskt riktigt, att det ämne,
hvarom handlingen i de tre första akterna vänder sig, så godt som
spårlöst försvunnit i de två sista. Författaren har nu en gång
väckt åskådarnes intresse för detta ämne, och de kunna alls jcke
blifva ense med personerna vid folkmötet derutinnan, att derom
icke får talas — tvärtom: det är just det ämnet, som man skall
tala om. Hvar och en inser naturligtvis, att historien om
badinrättningen och vattnets ruttenhet är en fullständig allegori —
alldeles som jernvägsspårvidden är det i Björnsons Nye System —
men hvarföre då ej genomföra allegorien? hvarföre släppa den på
halfva vägen och upptaga det betecknade i stället för tecknet?
Man hade förstått meningen lika väl, om det hade fortsatts med
allegorien. Eller hvarföre alls begynna med denna, då man
likväl skall släppa den i det afgörande ögonblicket? I psykologiskt
hänseende är såsom sagdt öfvergången utmärkt väl motiverad, men
jag tror ändock, att den har skadat arbetet såsom teaterstycke.
Här hos oss har det icke gjort något; ty folkmötet med dess
bullrande uppträden har hållit oss skadelösa i kraft af den bekanta
satsen, at.t det alltid är intressant att se sina egna fönster; men
annorstädes har nog fjärde akten snarare gjort intrycket af en
öfvergång till ett nytt tema än af en utveckling och afslutning af
samma tema.
Äfven Alexander vKiellands nya roman är i visst afseende ett
svar på tilltal. Man har så länge kallat hans böcker förgiftade,
att han till sist för ros skull själf har kallat en af sina böcker
Gift Giftmärket är emellertid mera än ett skämt, det är ett
stycke program., När man förebrår hans böcker, att de äro gift,
vill han härmed svara, att det är just det, som han vill, att de
skola vara. Etsande och förtärande som svafvelsyra önskar han
att de skola verka på de förhållanden, som han angriper. Att
dekomponera är hans uppgift och i sin nya roman finner han
anledning att utveckla det förtjänstfulla i en sådan dekomponerande
kritik. I Gif i, som utkom för några månader sedan, är det
ungdomens uppfostran, som angripes. Särskildt är det den lärda
skolan med sin undervisning i de döda språken och konfirmations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
