Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Mårten Luther.
Miunestal hållet i Lunds Univ:s Aula den lo nov. 1883.
Rik anledning till firande af minneshögtider har det år
erbjudit, som sedan sista höst öfvergick i vinter ännu
knappast slutat sitt kretslopp.
Ett fyrtal af de största namn, som kunna hugfästas i
svenska sinnen, har, under detta års lopp, så tätt intill
hvarandra framträdt med kraf på stämningsfull erinring, att det
varit svårt att undanskjuta frågorna om minnesfesters rätt
och gagn, om deras möjliga missbruk och om den
förbannelse, som ej blott missbruket utan äfven förgätenheten —
den lata liknöjdhetens eller trälarbetets 4— drager efter sig.
Den store Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna, Esaias Tegnér
och Erik Gustaf Geijer, — hvilket dubbelpar af
svenskman-nasnille och kraft! Huru välsignadt har deras dagsarbete icke
varit, huru rik deras gärd till värt folks andliga utveckling!
Det är J dag den 10 November, Mårten Luthers
födelsedag. För hela den del af kristenheten, som i Mårten
Luther hyllar en af de störste stormännen i mensklighetens
historia, vinner denna dag i år en särskild högtidlighet. Ty
fyrahundrade år äro denna Mårtensafton förflutna sedan åt
Hans och Margareta Luther i Eisleben föddes det barn, hvars
lifsgerning skulle beteckna, skiljegränsen till deg nyare tiden.
Luther är äfven var. Hans vagga stod väl icke här.
Ej heller har han någonsin trampat den svenska jorden.
Hans tungomål var icke heller vårt. Men han är det
mäktigaste skott, som någonsin germanisk folkstam skjutit. Skulle
väl då vår nordiska gren af den stora germaniska
stammen kunna förgäta denne telning af germanisk rot, genom
hvilken den sjelf hann myndig själfständighet och gjorde
sin största insats i mensklighetens allmänna historia. Det
Ny Sv. Tidskr. 4:de årg. Extrahäfte. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
