Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
måieasn luther.
finnes ju icke heller någon del af germanisk folkverld, der
luthersk kristendom slagit djupare rötter än hos vårt svenska
folk. Luthers ädla utsäde har knappast någonstädes funnit
en så god jordmån som det svenska folkets hjertan. Der
lefver Mårten Luthers namn, såsom ett af Herren i höjden
välsignadt namn, med tacksam hågkomst bevaradt både i slott
och i hydda. Så har det varit alltsedan landets fader Gustaf
Wasa på samma gång stadgade rikets sjelfständighet och
befästade # ej mindre äkta germanisk-nordisk än äkta evangelisk
kristendom i våra bygder. Och med Luthers namn är på
det närmaste förknippadt vårt fojks bästa stordåd i
verldshi-storien, Gustaf Adolfs oeh Axel Oxenstjernas gemensamma
bragd. Och slutligen — för att nämna ett ord äfven om det
andra paret, Tegnér och Geijer, som begge vid detta sekels
första Luthersfest å de svenska högskolornas vägnar tolkade
luthersminnets verldshistoriska betydelse, — huru skulle dessa
rika andars egnaste tankar vara fattbara, om icke såsom
svenskluthersk bildnings ädla atkastning? Huru villigt erkänna de
sig icke också stå« i skuld till honom, som. är den nyare
tidens grundläggare mer än någon annan? Och — hvad Sveriges
framtid beträffar, ho vet, till hvilken grad svenskt folklifs rätt
att vara till på denna och andra sidan verldshafvet beror af
troheten mot vår historia särskildt i denna punkt?
Hvem skulle våga neka värdet af sådana .minnesfester?
Hvem skulle drista sätta det i fråga utan att med detsamma
brännmärka sig såsom dufven, slö och odogse i afseende på
det, hvartill menniskohjertats ädlaste drifter mana. Det gifves
väl menniskor, på hvilka Mozarts och Beethovens
tonskapelser i grunden ej göra annat intryck än ett mer eller mindre
bullersamt oljud. Men sådana menniskor skämmas oftast att
yppa dessa känslor. Åtminstone blygas de att häri se ett
företräde. Borde det icke också vara så i den sak som nu
är före?
Man kan tvista om sättet och formen för åminnelsen.
Om saken sjelf kan man ej tvista. Och der rum gifves för
hågkomsten af ett stort minne, der blifver det högtid, festen
må eljes till gestalt vexla huru som helst. Och att neka
minnena deras rätt, det är att stympa sin egen tillvarelse, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
