Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
måieasn luther.
Man skiljer emellan den stora menniskan och den store
mannen. Det kan synas godtyckligt, men språkbruket ma
hafva sin rätt, och vi må ej försmå dess handräckning*. Den
stora menniskan kan för utvecklingen af all sin storhet hafva
fullkomligt fritt utrymme i lifvets äfven minsta, trängsta
lägsta och obemärktaste förhållanden. Den stora menniskans,
grunddrag är alltid ett tvåfaldigt: å ena sidan ett ödmjukt.
Gud hängifvet sinne, som med tålsamhet fördrager och som
vid hvar framgång, om icke bär på läpparne, så dock i
hjertat säger: icke oss, Herre, icke oss, utan ditt namn vare ära;
å andra sidan en oviklig trohet i den jordiska kallelsen, under
förtröstan på den goda sakens seger, äfven om personen sjelf
skulle i den timliga kampen duka under. Hvar stor menniska
innesluter derför ett mått af hjelte eller hjeltinna i sig.
O, huru mången sådan hjeltebana fullbordades ej i det
fördolda och tysta, så att det bemärktes allenast af Honom, som
i löndom ser. Luther hör nu till dem som fördes fram på
den större skådeplatsen, på det att verlden skulle se hans
lifs färd.
Hvem känner ej de stora hufvuddragen af Luthers
lefnadslopp? Men hvem älskar ej att åter och åter se den
väldiga gestalten för undrande blickar träda fram i sitt lifs
underbara skiften? Ja, hans lif var underbart. Hela tiden var
det inneslutet inom en professors och prests mera inskränkta
vilkor, dem han aldrig öfvergaf. Men hela den germaniska
kristenheten var dock hans arbetsfält. Någon omfattande plan
uppgjorde han ej: efter ögonblickets kraf handlade han. Men
med klar följdriktighet fortskred han till sitt mål, full viss att
vara ett Herrens utkorade redskap. Underbara skickelser
ledde honom. Af sådana är särskildt vardt att uppmärksamma,
hvad Luther, upplefde ej blott i Rom, dit Staupitz sände honom,
utan framförallt under den innerliga umgängeisen med denne
ädle man, som sjelf tillhörde raden af dessa, hvilka voro å ena
sidan stödjepelare för den bestående medeltidskyrkan, å andra
sidan vittnen om den sant evangeliska kristendomen som
äfven här var till vinnandes: t. ex. Bernhard af Clairvaux och
Thomas af Aquino. Mellan dessa och Luther bildade
Staupitz mellanlänken — till ett bevis,’ att den medeltidsströmning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
