Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mårten luther. 567
som i Luther frambryter och omgestaltar hela den vesterländska
kristenheten ej, såsom ofta är sagdt, närmast går fram i den
humanistiska eller den kyrkopolitiska eller ens den s. k.
evangeliska reformationens strömfara, utan snarare har sin rätta
flodbädd på motsatta sidan, änskönt de nämnda riktningarne
kunnat främja dess fria lopp genom sina angrepp på
allehanda fördämningar. Staupitz är Luthers andlige fader. Men
att sonen mottog denne faders uppfostran och, så fostrad,
fylde sitt värf, det var ej blott skickeisens verk, det är ock
hans stora personliga gerning.
Ja, stor var Luthers personlighet alltid; och det är kanske
fåfängt att vilja utforska när Luther var som störst. Stor
var han, när han som yngling icke dagtingade utan följde sitt
samvetes inre manipg, att vinna evinnerligt lif, om det ock
skulle medföra förlust af alla detta lifvets vederqvickelser.
Och stor var han i den ödmjuka lydnad, hvarmed han
underkastade sig klosterreglernas stränghet. Stor var Luther i
sin själskamp, der han led och stridde, att han, om möjligt,
måtte vinna Guds barns härliga frihet. Och stor var han i
sin stilla glädje öfver den tröst, som klosterbrodren ingöt i
hans bekymrade själ genom att hänvisa från munkväsendets
fåfänga sträfvan efter förtjenst till den himmelske fadrens
barmhertighet, som, för enfödde Sonens skull och utan all vår
för-skyllan, gifver rätt till helt barnaumgänge med sig, trots d$n
synd som ännu kan vidlåda. Stor var Luther i trogen
utöfning af sitt lärarekall till tjenst åt den akademiska
ungdomen och de själar, som voro honom anförtrodda. Och stor
var han i den besinningsfulla klarhet, med hvilken han
fattar och fullbordar uppsåtet att med de 95 theserna angripa
aflatshandelns styggelse och den okristliga verldsåskådning
som gaf stöd åt detta missbruk. Och ej mindre stor är han,
när han sedan, införd i offentliga förvecklingar, visar sig
mägtig att både vika undan och gå framåt, att både
ned-rifva och uppbygga. — Dock alltid uppbygger han, aldrig är
han blott nedrifvandej och alltid gick han framåt, aldrig vek
han utan för framåtskridandets skull. Stor är Luther, då han
ställes gent emot påfven, ehvad denna ännu åt evangeliets djerfve
förkunnare bjuder hägn i den romerska kyrkans moders-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
