Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
måieasn luther.
sköte eller slungande bannlysningsstrålen efter kättaren
utstöter honom från den bestående kyrkans gemenskap. Och stor
är han, när han ställes inför den verldsliga magten, som^ ehuru
med en viss försagdhet, utsträcker sin arm att fullborda
kyrkans dom. Stor är Luther i stilla ensamhet inför sin Gud,
på Wartburg och i sitt senare lifs ensamma stunder. Och stor
är han i sin färd med dem af sina beundrare, som, i motsats till
honom sjelf, gjorde brytningen med medeltidskyrkans alla
utvärtes förhållanden till en allt öfverordnad hufvudsak, under
det att de dock sjelfve mer eller mindre qvarstodo på
medeltidskyrkans grund eller förirrade sig på banor utanför en
kristnad verlds gränser. Svårt är att veta, hvar Luther är
mest beundransvärd, när han tillssänder påfven ett
undfallande bref eller när han bränner bullan, i sin ädla
fördragsamhet eller i sitt obändiga nit för den sanning, hvarom han var
öfvertygad, när han i Worms och i Marburg afvisar hvaije
uppfordran att för vinnande af yttre ändamål vika från det
rena och fulla evangelium. Men på en punkt af sitt lif
framstår han såsom större än på någon annan: vid det tillfället,
när han från Wartburg återvände till Wittenberg för att möta
vederdöparnes stormande skaror. Här gafs alls intet att
stödja sig vid: ej lejdbref, ej vänners råd eller makt, ej
politiska förvecklingar, ej ens behaget af fiendens höga ställning.
Luther stred mot en rå folkhop. Här gafs intet att stödja sig
vid, mer än den goda saken sjelf och tron på den Herrens
hjelp, som från himmelen herskar öfver lif och död. Och
anknytandet här må vi till sist stadna inför Luthers storhet i midten
af sin familj, ehvad han gret och sörjde såsom vid sin kära
dotters död, eller log och skämtade med ett lefnadsmod utan
like, såsom minnet förvarat det i Luthers berömda bordsamtal,
hvilkas djerfva friskhet väl må sägas vara öfversvallande och
det äfven efter den tidens råare art, men som dock på hvar
manligt kristen själ gör ett öfverväldigande intryck af den
höga ståndpunkt, hvars lösen är att rätt tillämpa ordet: allt
är edert; glädjens med dem som glada äro och gråten med
dem som gråta.
Ja, stor var han i motgång och medgång, denne Herrens
kämpe, och ej minst stor i sin djupa känsla af egen ofull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
