Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mårten luther.
575
lige, så att .menniskan uppgifver sitt eget jag, blifver en ande
med Gud, försvinner i honom såsom droppen i oceanen. Hvad
sätter nu Luther häremot? Jo, barnets frimodiga umgänge med
den himmelske Fadren. Och — hvad sker då i askesen? Jo, ett
icke smakande, icke brukande, icke rörande af allt, allt som
icke sjelf är Gud, ett flyktande undan verlden, just derföre,
att verlden ej är omedelbart ett med Gud. Och hvad sätter
Luther i stället? Jo, trogen utöfning af sin kallelse till fyllande
af en plats i Guds allmänna, all verlden omfattande kärleksrike.
Läggom märke till, huru oförenliga motsatserna äro.
Det ena förmår att likt ett mildt solsken utbreda sig öfver
hela jordelifvet, öfver slott och hydda, öfver tempelgård och
åkerteg. Det andra är likt blixten eller hägringen, som efter
ett ögonblick eller annat måste lemna rum för sin motsats. Ja,
det är blott skenbart att det åsyftade gudsförhållandet ens för
ett enda ögonblick blifver förverkligadt. Det skulle då medföra
menniskans förintelse. Samma slut har ock verldsförsakelsen.
Och källorna hvarur dessa motsatta uppfattningssätt flyta,
hvilka äro de? Den enas källa är Guds i Kristus
uppenbarade kärlek. Det andras källa är det hedniska
gudsbegrepp, som om Gud ej vet annat att säga, än att Gud icke
är detsamma som verld, eller pä sin höjd att han är magt
och nödvändighet: den indiska hedendomens gudsbegrepp af
Spinoza utveckladt till den s. k. akosmistiska pantheismen.
Att hinna denna förmenta högsta form af fullkomlighet
utgjorde emellertid i medeltiden icke föremålet för allas
samfälda utan endast för några långt framskridna frommas
sträfvan — ett halfverande som just är för medeltiden egendomligt
huru mycket det än går igen i våra dagar. I den allmänna
medeltidsfromheten voro munkväsendets lägre former
förherskande: de former, i hvilka man genom iakttagande af vissa
yttre föreskrifter ville förtjena Guds välbehag såsom belöning.
Det var närmast i kamp mot detta ej tnindre till förtviflan
drifvande och ej mindre för en sann frihet hinderliga
gerningsvä-sende, som Luther utvecklade sin lära om rättfärdiggörelsen af
tron allena utan all vår gernings förtjenst. Men denna
enskilda läropunkt, som endast är en tillämpning af den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
