Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584 nordisk~målarkonst.
Det är mina sålunda vunna minnen och intryck, som jag har
sökt återkalla. Jag gör inga anspråk på fullständighet. Af äldre
konstnärers verk nämner jag endast ett fåtal, de mest
representativa ; deras verksamhet föreligger sedan länge som ett afslutadt helL
Det är i hufvudsak de yngre och de yngste, scm dragit
uppmärksamheten till sig. Det är i fråga om dem ej blott det synliga
resultatet som verkar; till detta kommer äfven förhoppninganias
skimmer, stundom farhågornas intresse. Det är ock möjligt, att
jag här och hvar fast mig vid en småsak, som ur en enstaka
synpunkt visat lifvets kraft, samt gått förbi större ting, för hvilka jag
ej kunnat känna någon värme.
Jag vänder mig först till porträtten. De utgöra en ganska
talrik, en mycket intressant, till och med framstående del af
utställningen. Detta är något att glädja sig åt. Porträttmåleriet
tvingar konstnären till samarbete med naturen; det har i alla tider
utgjort ett korrektiv mot irrfärder på det abstrakta komponerandets
områden; och det sätter konstnären i den mest omedelbara,
personliga beröring med hans publik. Det oljemålade porträttet
börjar åter, liksom i forna dagar, bli ett önskningsmål inom de
ordnade hemmen, och fotografiernas allmagt är på detta område bruten.
Men en djupare orsak till den begynnande blomstringen ligger i
det stegrade intresse för det individuela, personliga, för psykologisk
analys och noggrann yttre detaljering, som utgör ett af de
betecknande dragen jemväl för samtidens vitterhet. Den tid, som stod
i sin kraft, när 1700-talets omedelbara traditioner bleknat, nöjde
sig ur konstnärlig synpunkt med det romantiserade studiehufvudet;
munken, riddaren, röfvaren, nunnan och dylika abstrakta typer af
temligen obestämdt innehåll tillfredsstàlde anspråken. Porträttet
hade deremot ringa anseende och betraktades som en underordnad
konstart, ett slags konstslöjd, hvars alster ej borde saknas bland
en fullständig möbeluppsättning, men åt hvilken konstsamlingarna
endast undantagsvis kunde upplåta någon plats. Nu är
förhållandet annorlunda. Konstnärens öga är skärpt för det intressanta och
karakteristiska i de olika menskliga fysiognomierna, han finner ett
nöje i att uppsöka svårigheterna oàh att öfvervinna dém, och med
ständig hänvisning till den verklighet, som är tillgänglig för alla,
lär han allmänheten att uppskatta porträttets ädla konst. Och
dessutom gör sig den uppfattningen alltmer gällande, att
porträtterandet är ett nödvändigt vilkor för figurmålning af hvad slag som
helst, om man nämligen ej vill nöja sig med abstrakta typer, utan
vill gifva individer, som bära lifvets och verklighetens prägel.
Här — på utställningen — hade man först motsatsen mellan
en äldre och en yngre uppfattning, i de flesta fall liktydig med
motsatsen mellan äldre och yngre konstnärer. Samtiden — i all
synnerhet konstnärerna sjelfva, intresserade som de äro af det rent
yrkesmässiga i sin verksamhet — gör sannolikt mera affar af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
