- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
585

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nordisk målarkonst.

6 OI

skiljaktighet än hvad framtiden, såsom en lugnare och mera
opartisk domare, antagligen kommer att göra. De gamle fästa sig
företrädesvis vid modelleringen, vid stommen i det hela. De måla
saken, sådan de tänka sig den — ej alltid sådan de se den —
och under detta systematiskt-reflekterande sätt att gå till väga,
detta uppbyggande af bilden, kan det hända dem, att friskheten
och omedelbarheten gå förlorade, att detaljerna framträda för
mycket på helhetens bekostnad, att ett band, en röck, en stjerna målas
med samma subtila sirlighet som det fina liniespelet kring ögon
och mun. De möderne åter söka måla f öreteelsen, sådan den visar
sig för det uppmärksamt betraktande ögat. De tänka sig icke
formen,, såsom något i och för sig bestående, något primärt i
förhållande till färgen. De måla eller rättare färglägga och modellera
i ett, med hufvudsakligt syfte att återge intrycket af helheten i dess
friskhet och omedelbarhet. Men under sin sträfvan till detta mål
slå de någon gång öfver i andra öfverdrifver, de försumma
detaljerna, eller de framhålla, i sin beundran för det rent koloristiska,
dessa i jembredd med hufvudsaken. På en annan väg kunna de
så komma till samma splittring af hufvudintrycket som de gamle
detaljmålarne, men då desse målade rocken på samma sätt som
ansigtet, måla de andre ansigtet på samma sätt som rocken. I
förra fallet var det porträttmåleriet som sträckte sig ända ut i
biverket, här blir det stillebensmålningen, som tillämpas på ansigtet.
Vigtigare än denna partiåtskilnad, som dock i det stora hela
rör endast yttre ting, är en annan af djupare art. Det är
skilnaden mellan dem, som så att säga skrifva af ett ansigte bit förbit,
drag för drag, utan att kunna frigöra sig från modellen, och dem,
som för sitt inre öga kunna samla personlighetens bild i all dess
egendomlighet för att sedan med ledning af modellen återgifva den
i anda och sanning. Desse äro de egentlige konstnärerna, de,
hvilkas verk lefva och värma, men de äro också de sällsyntaste.

Bland företrädarne af den äldre riktningen står i främsta ledet
konstnärsveteranen J. Roed. Hans porträttgrupp af ett åldrigt
par, hela figurer i naturlig storlek, är ett solidt och dugtigt arbete,
af en skarp modellering och det omsorgsfullaste utförande, ej
fängslande, men en karakteristisk lifsbild, något poserande och ej utan
detta drag af en smula uppskrufvad >aandsaristokrati> i blick
och uttryck, som ofta träffas i äldre danska porträtt, t. ex. i många
af den äldre Bissens byster. — Verniehrens bild af en dame i
sorgdrägt, knästycke, är med all sin porslinsaktiga glatthet och den
tunga behandlingen af skuggorna varmt känd, af stor sanning i
uttrycket och sympatisk verkan. — Svårare är det att komma till
rätta med C. Blocks porträtt af d:r E. Utförandet är
omsorgsfullt, men odecideradt, och man får det intrycket, att denna
förståndiga, välvilliga, men ej i vanlig mening pittoreska fysiognomi
hade bort målas af en mera sympatisk och mindre nykter pensel. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free