Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
nordisk~målarkonst.
Jemförd med detta framåtryckande i sluten massa utefter hela
linien visar de öfriga nordiska ländernas konst en mycket obestämd
och ojemn hållning. Här finna vi i mängd enstaka resultat,
stundom lofvärda, stundom rent af utmärkta, men utan något
synnerligt samband sins emellan, en viss anstrykning af verldsborgerlighet
och än starkare sympatier åt det hållet, men med många luckor i
bildningen, en stor virtuositet och betydande teknisk duglighet, i
synnerhet på det koloristiska området, men utan något djupare
lifsintresse, här och der ’ friskhet och omedelbarhet vid sidan af
mycken konstlad munterhet, men öfver hufvud och beklagligtvis
en stor brist på samband med allt verkligt lif, framför allt med
det fosterländska lifvet Man får ett intryck af att denna konst
såsom helhet betraktad arbetar under mindre gynsamma
omständigheter, att den saknar rötter i verkligheten och lefver ett slags
drifhuslif. Talangerna äro ej sällsyntare än på andra håll, löftena
äro många och goda, men de förra missriktas ofta eller erhålla ej
någon sund utbildning och följden blir, att de senare ej alltid
infrias. Det har blifvit skick och bruk, att dessa länders konstnärer
i allmänhet vid mycket unga år lemna hemlandet. Men det är
just vid den tiden, som det egentliga personliga bildningsarbetet
plägar begynna, som man börjar känna djupare lifsintressen. Här
hemma har den vanliga skolbildningen — jag talar ej om den
konstnärliga — ofta varit knapphändig nog. Att under sådana
förutsättningar tillgodogöra sig den massa intryck, som nu tränga
sig på ett mottagligt sinne, måste vara vanskligt, och det är ej
underligt, att mången förlorar fotfäste. Hemlandet blir lätt nog
intet annat än en skuggbild, ett kärt minne må hända, till hvilket
man i tunga stunder längtar tillbaka, en ort, der man går i skola
och äter smörgåsbord, der man firar julafton och dansar kring
majstången, men der för öfrigt ej mycket verkligt finnes att
intressera sig för. Med det främmande bli dessa nykomlingar å andra
sidan sällan fullt hemmastadde. De uppfatta häraf öfver hufvud
endast det skimrande skalet, men ej den egentliga kärnan, de
skumma af de på ytan kringsimmande underligheterna — märk
benägenheten för alla slags ytterligheter, inflytandet af japansk konst o.
s. v. —, men ha ej sinne för de allvarsamma, mägtiga strömmar,
som röra sig på djupen. Så uppstår det virtuosmässiga sätt att
lefva och se, lifvet, som företrädesvis frodas i isolerade
främlings-kretsar. Men i denna grunda jordmån grönskar intet verkligt lif,
bringas ej några frukter till mognad, om också en eller annan
praktblomma kan fägna ögat. Konsten får här lätt karakteren af
något tomt, teatraliskt, andefattigt, med brist på sjelfständig känsla
och på egna motiv. Detta å ena sidan, å den andra måste man
medge, att virtuositeten, i allt hvad till det yttre hörer, stegras,
att den andliga synkretsen kan och borde vidgas, och att till sist
åtskilliga vackra undantag gifvas från den allmänna regeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
