Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordisk målarkonst.
6 OI
Biand svenske framställare af svenskt lif — och de äro
beklagligtvis ej många — intager J. Tirén med sina »Vilsekomna
lappgossar», som dock ej är någon nyhet för dagen, ett framstående
rum. — A. Borgs morgonscen från en svensk småstad: »Vid 20
graders kyla» är svensk ej blott till namnet. Utförandet är väl något
hårdt och glatt, men den ovanliga förmåga att uppfatta och återge
folklifsdrag, som konstnären visat vid flere föregående tillfällen —
och vi kunna säga i än rikare mått — förnekar sig ej heller här.
Sympatien för det skildrade, grundad på en långvarig, naturligt
uppvuxen, man kunde nästan säga personlig bekantskap, betydligt
djupare än den uppfladdrande tillfälliga hänförelsen för det
»lyckligt funna motivet», breder öfver han^ framställningar ett skimmer
af hjertlighet och poesi, som man ej ofta finner på andra håll,
och som folklifsskildrare är han en af vår konsts största
förhoppningar. Måtte han från de franske aporna, ämnet för en annan af
hans utställningstaflor, snart vända åter till sitt egentliga område. —
J. .Kulles »Skånska bondqvinnor som skäkta lin» har äfven den
verklighetsintresset, roliga smådrag och en rätt god behandling af
drägterna; golf och tak i rummet äro deremot alltför städade, och
som helhet är taflan något torr. — Frisk, omedelbar, sjelfständig
är A. Jungstedts »Sommardag i sandgropen». Här är luft och ljus,
här är doft af sommar och ungdom midt i all motivets torftighet,
och med sina små ojemnheter är det ett stycke i första hand och
genomsvenskt. Här är en af de kraftigaste antydningarna om
hum man bör tänka sig svensk framtida konst. — O. Björcks »Två
sjömän i samtal» är likaså ett friskt och hurtigt stycke af en
godmodig humor i uppfattningen, för öfrigt af intresse som ett af de
ft uttrycken af direkt beröring mellan svensk och dansk konst
(skolan på Skagen).
Inom den norska afdelningen förnya vi i Carl Hanson —
under många år en af prydnaderna för Stockholms konstnärskrets —
en gammal bekantskap. Hvad som i hans .taflor vid första
ögonkastet drar uppmärksamheten till sig, är den utomordentliga finessen
i utförandet, hvilken kan täfla med det gamla holländska
kabinettsmåleriets små mästerstycken. Tonen är något mörk, och taflorna
göra ett intryck af närsynthet, som ej vill eller vågar halka öfver
någon detalj, ej ens den mest aflägsna, men man måste beundra
framställningens dramatiska kraft, den fina iakttagelseförmågan och
den utomordentliga säkerheten i den psykologiska skildringen. Så
djupt har ej mången konstnär trängt in i sitt ämne och C.
Hansons norska folklifsskildringar sluta sig värdigt till en hel klass
liknande framställningar på literaturens område. På utställningen
representerades han af två bilder »En kringresande predikant håller
ett föredrag i en rökstuga» samt »Efter gillet, två från sätern
hemkomna qvinnor finna sonen i huset sårad efter ett slagsmål». De
höra till det slag af konstverk, som efter all anledning alltid skola
Ny Sv. Tidskr. 4:de årg.s 8:e häfte. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
