Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordisk målarkonst.
599
o. d. Som helhet verkar den osympatiskt och tungt och är öfver
hufvud ett af dessa stycken, som ha sitt egentliga intresse för
konstnärer. Det är utfördt i Paris. — Bland parisarne märkas för öfrigt
J. JZricsoh och G. Pauli med stycken som stå på gränsen mellan
genre och landskap, i det figurerna visserligen upptaga en stor del
af de resp. dukarnas ytinnehåll, men ej göra sig gällande på någpt
sjelfständigt eller framstående sätt, för öfrigt rätt behagliga studier
i modefärgerna ljusgrönt, ljusblått och ljusgrått. — Den radikala
venstern har sina representanter i H Birger och E. Josephson, hvilka
båda hufvudsakligen hemtat sina motiv från Spanien. Båda ha en
utpräglad koloristisk hållning, en betydlig benägenhet för
ytterligheter, en ej ringa begåfning och goda, ehuru ensidiga studier.
Birgers »La Feria i Granada» är ett sant allegro furioso af färger,
damer, herrar och påfoglar, alla i brokig skrud i en
solgenomglöd-gad trädgård. Bland Josephsons tre genrebilder utmärker sig »Den
14 Juli, italienske musikanter», genom färgens kraft och djup samt
en ganska förträfflig helverkan. Men med all sin eftersträfvade
realism göra alla konstverken inom denna grupp, åtminstone på
mig, ett intryck af något öfveransträngda uppskrufvadt, overkligt,
af brist på humanitet och, jag måste tillägga det, individualitet.
Ett kapitalstycke inom den norska, på genrebilder èj
synnerligen rika afdelningen var Eilif Petersens stora folklifsbild från
Rom, »Piazza Montanara» med Marcelli teater i bakgrunden, en duk
af temligen betydande mått med ett bredt och känsligt
framställningssätt, saftig farg, ett godt luftperspektiv och intressanta typer. —
.Krogh, den talangfulle porträttmålaren, hade utstält en s. k.
Madeleine, en ung qvinna, som halfklädd sitter på sin säng, lidande
af ånger eller hufvudvärk, ett måhända på grund af motivet
temligen uppmärksammadt stycke, lyckligt i återgifvandet af skinn,
stoff o. d., men som tafla skäligen obetydligt. — Till utställningens
kuriositeter hörde äfven frk. Harriet Backers »en camaieu bleu»
utförda bild af en blåklädd daipe i ett blåtapetseradt och
blåmöble-radt rum, utförd i ett ulligt, konturlöst, dimmigt manér, mera
underlig än tilltalande.
Bland finnarne är det egentligen G. Berndtson, som här var
af någon betydenhet. Totalintrycket af hans konst kan betecknas
med ordet pretiös, så sirligt är utförandet ända in i de minsta
detaljer, så delikat och dämpad är färgbehandlingen. Hans små
taflor tala ej, de hviska, men stilen passar rätt väl till de valda
ämnena. »Fettisdagen» med några unga damer i ett kök biträdda
. i köksbestyren af en elegant ung herre, är litet stel, men skildras
väl, har goda typer och gör onekligen intryck af ett slags
natursanning; personerna äro tydligen porträtt. I ett par andra taflor
har han återgifvit små rococoscener, för hvilka föredraget ej illa
lämpar sig. Berndtson visar sig som en framstående konstnär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
