Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 nordisk~målarkonst.
»stå sig», oberoende af modets och teoriernas skiftningar. — En
intressant ny bekantskap, i många afseenden en motsats till den
föregående, är Erik Werenskiold, en ljus- och luft-målare af den
mest utprägladt moderna hållning, frisk, djerf, omedelbar, så au
nian knappt vågar tro det, så att det nästan närmar sig koketteri.
Der hvilar sommardagens hela dåsiga qvalm öfver dessa vallhjon,
som sola sig på gräsbacken mellan stenar och småbuskar. Hur
ypperligt äro de ej insatta på sina platser i landskapet, hur sant och
riktigt är ej färgstyrkan på de olika afstånden återgifven, hur ror
sig ej luften mellan och omkring dessa olika föremål! Och dertill
hvilken lyskraft! Och nästan ändå friskare, naturligare, på samma
gång som lugnare, är det lilla härliga sommarstycket »Frøvik vid
Kragerö», en porträtterad situation i ett porträtteradt landskap.
Bakom en lång röd lada en saftig grönskande äng och der
ofvanom en mörk skogsbacke. En karl kommer ut från gården och
sträcker lockande ut armen mot en häst, som lyssnar till
locknin-gen; en liten flicka, husbondens dotter, kommer springande genom
det höga gräset för att få se den intressanta tilldragelsen. Det är
så mycket lif, så mycken karakter i dessa gestalter, ett sådant
sammanhang i den ytterst enkla handlingen, att jag ansett mig
böra upptaga stycket här bland genremålningar, ehuru medgifves,
att det eljest med ungefar lika stort skäl kan räknas bland
landskapen. Och ett äkta nordiskt sommarlandskap är det, ej endast
i blått och grönt, utan äfven med denna röda farg på husen, som
nu en gång är nästan oskiljaktig från ett nordiskt landskap, fastän
äldre konstnärer ej godt kunde lida den, och denna röda farg är
här inarbetad i det öfriga, också en af den nordiska konstens
specialuppgifter. — Bland skildrare af nordiskt folklif märkas för
öfrigt de båda finnarne von Becker och Liljelund, båda aktningsvärda
konstnärer och goda iakttagare med ej ringa savoir faire, men utan
någon synnerlig värme eller originalitet.
Men såsom redan är nämndt, vida större är antalet af de
nordiske, icke danske konstnärer, som på utländsk botten sökt
ämnena för sina framställningar och vanligen sjelfva arbetat i
utlandet. Bland svenskar må i främsta hand nämnas Fagerlin,
gammal dlisseldorfare, och sedan många år »hors concours». Han
företrädes af tvenne småstycken »En sång från forna dar» och »I>e
nygifta», den senare utförd för Christiansborgssamlingen, båda
utmärkta genom den vårdade detaljeringen, berättaretalangen, det
blida, hjertliga, sympatiska draget, den förra, äldre, af en oblandadt
behaglig verkan, den senare ej fullt lycklig i återgifvandet af
mannens gestalt, som på tå smyger sig fram för att öfverraska den i
tankar försjunkna unga hustrun. — Axel Kulles »den förlorade
sonens återkomst» (tidigare utstäld i Stockholm) har en lyckligt
återgifven hufvudfigur samt förtjenstfull detaljer, väggar, golf, möbler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
