Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
mirza-shaffy.
När än jag kan min håg befalla
Och herska öfver känslans brand,
Mig tjena då de andar alla
I blommors och i feers land.
Men vid två själars sammangjutning
I kyssens glöd, då verldens rund
Förklaras vid sekundens njutning,
I kärleksnjutningens sekund;
Då till en sång mig toner fattas —
Och näktergalen då ej slår —:
Man njuta kan, hvad skönast skattas,
Men sjunga det man ej förmår.
Hvem är, som middagssolen målar,
När högst från himlens hvalf den ler?
Hvem är, som ens dess klara strålar
Rakt öga emot öga ser?
7-
Jag allra sällaste! Då denna verld
I löjlig dumhet vänder sig omkring
Sig sjelf, och man försmår den sällhetsgärd,
Som bjuds, och ser deri ett farligt ting;
Då munken späker grym sin egen kropp
Och väntar trygt, att himlen för den skada,
Som han sig gör, skall rik belöning ge;
Då presten profeterar dödens hopp,
Förkunnar folken ting i helig svada,
Om hvilka han ej vet just mer än de:
Jag vid min flickas fötter nöjd förblifver
Och ledd af hennes blick jag sånger skrifver,
Så älskogsglödande till hennes pris.
Bredvid mig står den gnistrande pokalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
