Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 SEGERSVÄRDET.
mm AA
upp i bergen, tills han var ur ögonsigte. När han ändtligen,
illa tilltygad, kom tillbaka, förtalde han nog lustiga och dryga
lögner om sin strid med örnen, men saken var, att när de
kommit långt nog bort, hade Valand, fruktansvärd att skåda,
rest sig ur örnhammen och hotat Loke vid sina fötter med
döden, om han icke edligt förbunde sig att inom utsatt tid
föra Idun ur Åsgård till honom. Loke svor, och var eden,
som den galderkunnige förestafvade, sådan, att om kan brötes,
vore -menedaren förtappad.
Dagen för vadmälet kom. De. konstverk, som skulle jem-
föras, voro å ena sidan Gungner, Sifs guldhår och Skidbladner,
å andra Mjölner, Dröpner och Slidrugtanne. Brock infann
sig för att tala å sina och Sindres vägnar. Valand kom ej
och brydde sig icke om att hafva sakförare. Loke åtog sig
sjelfmant att vara hans och syntes dertill befogad, ty hans
eget hufvud vore ju bundet vid Valands sak. Försvaret skötte
Loke så, att han visserligen bespottade Sindres täflingsprof,
synnerligen hammarn, hvars skaft onekligen var något för
kort (hvilket Loke sjelf vållat, i det att han i getingham hade
stuckit Brock mellan ögonen, då denne stod vid belgen och
skaftet göt sig på härden). Men med hans försvar för Valands
: konstverk var det illa stäldt, ty allt beröm på Lokes läppar
lät som hån, och ju mer han rosade något, dess värre tycktes
han vilja begabba det. Och när nu gudarne så nyss blifvit
förvissade om Mjölners ouppskattliga egenskaper, och då de
icke ville förnédra den högättade gamle verldskonstnären Sindre
under hans läring, jettebastarden, så dömde de, att Brock
vunnit vadet, och att Lokes hufvud var förbrutet.
För Loke var detta utslag mindre okärt än man skulle
tro. Han hade något på samvetet, som gjorde, att marken i
Åsgård skulle bränt honom under fötterna, ifall han icke vid-
tagit sina varsamhetsmått. Qvällen förut hade han infriat sin
ed till Valand, och han visste, att dygnet svårligen ginge
förbi, innan man märkte, att Idun var försvunnen. Då skulle
misstankarne säkert falla på honom, helst han ej var trygg
för att i&ke den vaksamme Hemdall sett honom, då han med
ungdomsäpplenas vårdarinna listade sig genom Åsgårdsporten.
Han hade för alla händelser beslutit rymma, såsnart narrspelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
