Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERSVÄRDET. 19
med vadmålet var öfverståndet. För detta ändamål hade han på
sig skor, som han förmodligen förskaffat sig af Valand, med
hvilka han kunde springa genom luft och öfver vatten. Emeller-
tid ville han spela sitt upptåg till slut. Han äskade ljud, icke för
att jäfva domen, men för att påpeka, att vadet icke gälde hans
hals; när fördenekull Brock hade rätt att taga hans hufvud,
måste detta ske utan skada för halsens lif och helsa. Gudarne
gillade denna invändning. I trots af domen gingo således
Sindre och Brock miste om segervinsten. Nägot vederlag .
borde de dock hafva, och då Brock ville hopsy Lokes smäde-
glade läppar, kunde äserna icke förneka hans rätt dertill.
Nu var det tid för Loke att fly, och han ilade i väg. Kanske
att Oden helst sett honom helskinnad komma undan; men
Tor, som hade sitt spann förspändt, stormade efter flyktingen,
och förde honom tillbaka inför domarkretsen. Brock genom-
stack hans läppar med en syl, som han ropat till sig ur
Sindres smedja, och hopsydde dem med en söm, som ingen
annan än Sindre eller Valand kunde rispa upp. Derefter lät
man Loke löpa, men för att snart derefter upptäcka, hvilken
oersättlig förlust han vållat Åsgård. Idun och hennes äpplen
voro borta.
Alla parter hade blifvit lidande på den illfundiga tillställ-
ningen med vadet. Den höga domstolen skulle dock få lida
allra mest.
I Åsgård qvarlemnade Loke en väninna, med hvilken han
aftalat återseende.
Han stälde sin kosa till nejden af Vimur. Rysligt vanstäld
och utan förmåga att yttra ett ord framträdde han inför
Valand, der denne i sin smedja arbetade på segersvärdet.
Valand förstod, att han hade vigtiga ärenden att framföra,
och han anade hvad som händt, när han synade Lokes läppar
och fann, att ingen annan än Sindre eller Brock kunde hafva
gjort det munstängslet. Den store smeden tog en knif, uppskar
sömmen och läkte säret med den :’ helande ört, som ännu bär
hans namn. Han kunde nog äfven aflägsnat de stygga ärren
efter sylen, men det ville han icke, ty de syntes honom väl-
förtjenta. Den fägring, som gjort Loke så förledande, var för
alltid skämd. Knappt var hans mun öppnad, förrän han utfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
