Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERSVARDET. 23
gifvit sina tomter, dragit in i Jotunhem och medfört Fröj.
Dock hade de nyss varit sedde och kunde icke vara långt
borta. Få bland alferna hunno rusta sig till att medfölja, då
Njord, Balder och Had sprängde öfver Vimur in i jettelandet.
Odens foglar mötte dem, vände om och visade dem den kosa
genom ödenejderna, som flyktingarne farit. Från fjellbran-
terna och jettegårdarnes utkikshögar ljödo lurar och upp-
hvirflade tända kasars rök, som kallade resarne att samlas
till Ivaldesönernas skydd. Gygerna sjöngo galder, för att
kasta moln och dimmor mellan dem och gudarne. Dock fingo
desse sigte på flyktingarne, och flyktingarne på dem. Fort-
skaffningsmedel hade Valand vetat ombesörja, fullt så goda
som gudarnes hästar. Dock fördröjde han och bröderna sin
färd, tills man hunnit inom talhåll. Då ropade Njord, att de.
kommit icke för att strida, utan för att lägga händer trofast
samman, för att nyfästa med kärleksband ett gammalt förbund.
Han besvor Ivaldes söner att komma som vänner till honom,
den orolige fadern, som gifvit dem sin son till vittne om tro
på deras heder. Valand svarade, att hämdens, icke förso-
ningens, tid var inne. Balder den tyste, som aldrig sact ett
onödigt ord, men då han talade, vann äfven hårda hjertan,
förenade sin bön med Njords och sträckte den öppna famnen
mot fosterbrodern Slagfinn. Denne vände sig bort, för att
icke se honom och varda svag. Då ropade Had på strid-
Egil steg fram och utmanade Njord. >»Du turs, du lågättade
träl, brast Had ut, »skall du, den unge, bjuda en åldrig och .
ädlare kämpe envig?> Han var Åsgårds bäste bågskytt, Had;
han fattade bågen, lade pil på strängen och riktade på Egil.
Men denne hade förekommit honom; en guldtjädrad pil susade
mot gudens bågsträng, som genomskars vid sitt öfre fäste.
Det kom än en pil, som, medan Had återknöt strängen, gick
emellan hans krökta fingrar och handlofven, utan att skada.
Det kom en tredje, som bortsköt hans till strängen lagde udd:
Tydligt var, att Egil icke ville tillfoga Balders broder ondt.
Balder ropade: ade skotten voro en ädlings.» Det är kändt,
att Egils pilar af sig sjelfve återvände till sin egare. Ivalde-
sönerna lade sina händer på en af dem, och Valand svor med
hög röst: »det är min ed, att när jag ödelagt äsernas verld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
