Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 SVENSK FILOSOFI.
sitt begrepp motsvarande själfmedvetandet vore icke blott en
person, utan själfva den absoluta personligheten, hvars moment
utgjordes af ursprungliga eller själfständiga personliga väsenden.
Såsom vi sett i det föregående, låg en sådan personlig-
hetsfilosofi, alt ifrån början, såsom ett anlag, ett frö hos Bo-
ström. Detta röjer sig redan i afhandlingen «De nexu rerum
cum Deo» hvarest han förklarar, att det gudomliga med-
vetandet icke är en «cnotio communis seu generalis logicar. I denna
förklaring kan man redan skönja den lära, som sedermera
blef af så stor vigt för idealismens utbildning till en konkret
personlighetsfilosofi, den läran nämligen, att det abstrakta
alltid förutsätter det, hvarifrån det blifvit abstraheradt, och
att sålunda det konkreta, icke det abstrakta, är den ursprung-
liga verkligheten. Men vidare är det af sig själft klart, att
den uppmärksamhet, som Boström redan från början af sitt
filosoferande egnade frågan om idéverlden, eller om det inne-
håll, som fyller det gudomliga medvetandet, i själfva verket
just är frågan om det gudomliga väsendet, tänkt såsom kon-
kret (individuelt bestämdt) själfmedvetande eller absolut
personlighet.
Men fastän sålunda Boströms senare läror icke ligga så
långt ifrån" hans tidigare, att icke ett genomgående samman-
hang dem emellan kan uppvisas, så är det dock, enligt hvad
vi redan anmärkt, ögonskenligt, att Boströms egentliga per-
sonlighetsfilosofi förutsätter det djupare inträngande i den and-
liga verklighetens väsende, som blef en frukt af det inre ar-
bete och de omfattande studier, som för honom upptogo åren
mellan 1828 och 1833. Ty under sist nämda år framträdde
han med en (i tidskriften «Skandia> införd) polemisk uppsats
«Om förnuftets förhållande till uppenbarelsems; 1 hvilken grund-
tankarna till hans sedermera uppstälda filosofiska system med
tämlig bestämdhet kunna urskiljas. Den märkvärdighet, som
tillkommer denna uppsats, förökas därigenom att den låter
oss finna, att de studier, som ledde Boström till utbildningen
af hans egentliga personlighetsfilosofi, icke blott voro filosofiska,
utan äfven teologiska, och att Boström redan då befann sig
i det nära, på en gång positiva och negativa förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
