Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FILOSOFI. 43
den ortodoxa dogmatiska teologien, som skulle blifva beteck-
nande för hela hans återstående bana.
Om vi ej på något sätt missförstått herr Burmans :
yttranden, så skulle, enligt hans mening, den fullkomligare ut-
veckling af Boströms idealism, om hvilken vi nu täla, egentligen
hafva berott därpå, att Boström begagnat sig af den ledning,
som blef honom gifven af den store tänkare, hvars namn för
alltid är fäst vid sidan af Schellings, nämligen Hegel. Med
alt erkännande af den stora skuld, hvari Boström utan tvifvel
står till den sist nämde, kunna vi dock icke biträda en sådan
mening. För oss är det icke lika «tydligt», som det synes
vara för herr Burman, att Boström ifrån Hegel hämtat
trenne satser, hvilka onekligen höra till de principiella och af-
görande inom Boströms system, nämligen först och främst
den satsen, att vara är det samma som att vara för någon
eller att förnimmas; vidare ’den satsen; att intet kan
vara en bestämning utan att vara någonting: för sig
själft; slutligen den satsen, att Gud ej skulle kunna vara
allvetande, om ej hans vetande egde formen af system.
Boström var fullt klar däröfver, att inom vetenskapen, och
särskildt inom filosofien, fältet för originalitet är mera begrän-
sadt än inom konsten, och han var därför långt ifrån att
själf göra anspråk på all den originalitet, som åtskilliga hans
beundrare sedermera velat tillägga honom. Men å andra
sidan visste han dock med sig själf, att han inom ve-
tenskapen gjort upptäkter, som egde den största vigt och
betydenhet. Till dessa upptäkter räknade han bestämdt den
satsen — för hvilken vi här ej kunna anföra bevisen — att
lif och själfmedvetande icke äro tvänne skilda realiteter, utan
tvärt om utgöra ett och det samma, så att lif är själfmedve-
tande och själfmedvetande är lif. Han brukade ock därför
ofta säga, att han vore den förste tänkare, som gifvit ett svar
på frågan, hvad lifvet är. Men vidare räknade han ock till
dessa sina upptäkter den satsen, att evara» till sitt begrepp
är det samma som att e«förnimmas», emedan alt, som är,
måste vara för något medvetande, måste förnimmas af något
subjekt. Äfven i afseende på denna sats — som är så vigtig
för idealismen, emedan den gör det konkreta förnimmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
