Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XY
SVENSK FILOSOFI. 57
hela, då det i sig innehåller alt sant vara, och då hvart och
ett af dess särskilda moment — genom det organiska sam-
manhanget inom det hela — är på sitt sätt bestämdt af alt
eller har detta i sig närvarande?
För att ingen orättvisa må vederfaras herr Edfeldt, böra
vi icke lämna det onämdt, att det missförstånd, i följd hvaraf
han tror att Boström skulle hafva lärt att Guds bestämningar
hafva samma absoluta oändlighet som Gud själf, åtminstone
till en del kan anses vara föranledt genom det mindre tydliga
och egentliga sätt, hvarpå Boström själf stundom uttrycker
sig rörande detta ämne. Boström kallar nämligen på vissa
ställen i sina skrifter de i Gud ingående förnuftiga väsendena
för «absoluta> väsenden. Med detta uttryck — hvilket har
sin förklaringsgrund i den filosofiska terminologi, som på Bo-
ströms tid var vanlig — vill han tillkännagifva, att det änd-
liga förnuftsväsendet deltager i Guds eget lif, är det absoluta
själft, betraktadt i ett visst moment, och att det, när det
tänkes i sin rena idealitet eller sädant det omedelbart är i
makt att hos sig förena allas deras seende eller på samma gång såge
alla sidorna af byggnaden. — Lika så är visserligen ögat i människokrop-
pen inskränkt därutinnan, att det ej är öra, och, på samma sätt örat in-
skränkt i det afseendet, att det ej är öga o. s. v. Men för människan .
själf, som eger bägge dessa organ, utgör det nämda förhållandet ingen
inskränkning. En sådan skulle endast ega rum, så vida hon vore blott
seende och icke hörande, eller blott hörande och icke seende o. s. v.
Utan tvifvel skall man till stöd för det påståendet, att det absoluta
själft träffas af den inskränkning, som i visst afseende är oskiljaktig från
dess bestämningar, åberopa satsen «nofa note est nota rei ipisius.» Vi få
då anmärka för det första att «sofa» måste vara någonting i och för sig
själf, oberoende däraf, att det ingår hos ett armat såsom «känneteckene eller
bestämning, och för det andra att detta något äfven måste ingå i «res ipsa,»
refereras därtill, fattas såsom dess bestämning. Men om så förhåller sig, så
följer däraf, att det vore en oriktig användning af den ifrågavarande logiska
regeln, om man ville säga, att äfven det negativa i «xofa» skulle till-
komma eres ifpsar, ty det vore det samma som att. påstå, att «res ipsa»
skulle utesluta ifrån sig (vara negation af) det, hvarigenom den är full-
komligare än «nota», eller — för att begagna oss af Boströms ofvan anförda
exempel — att arméen skulle träffas af den inskränkning, som ligger i
korpralskapets begrepp, ehuru denna inskränkning icke förefinnes annat
än under förutsättning af och i jämförelse med själfva arméen och dennas
större omfattning eller innehållsrikedom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
