Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 i SVENSK FILOSOFI.
människor hafva samma eviga begrepp och måttx, utan nöd-
vändigt måste antaga, att alla människor till sitt egentliga
väsende hafva samma absoluta oändlighet? Och är det slut-
ligen ej tydligt att, i herr Edfeldts filosofi, äfven människans
odödlighet går förlorad? Människan såsom människa, d. v. s.
såsom ett ändligt förnuftsväsende, lär för honom bli blott ett
uttryck af ett i sig själft oändligt väsendes förvillelse att upp-
fatta sig såsom vore det en ändlig varelse. Är det ej antag-
ligt, att de oändliga väsendena, «gudarne i Gud>, förr eller
senare skola komma till insigt om denna förvillelse, och att
därmed äfven den mänskliga existensen upplöser sig såsom
en såpbubbla i rymden?
Huru fjärran ligga ej dessa och dylika förvillelser från
den boströmska verldsåsigten, om den rätt förstås! Säsom vi
ofvanför korteligen sökt visa, är enligt Boströms lära just
den sanna ideala människan af evighet gifven i Gud,
Hon är visserligen ett uttryck af det absoluta hela, i den me-
ning, att ingen sann verklighet är från henne utesluten, men
hon är dock bestämd af all verklighet på ett annat och mindre
fullkomligt sätt an Gud (hon är ej omedelbart grund för hela
sitt innehåll, ej alt igenom själfbestämd eller själfständig), och
därigenom ursprungligen relativ eller ändlig — äfven för det
gudomliga medvetandet. Detta kunna vi äfven uttrycka så,
att individualiteten nödvändigt är förenad med en viss inskränk-
ning, när det är fråga ’om människan, hvilket individualiteten
icke är, när det är fråga om Gud. För honom sammanfalla full-
komligt hans altomfattning och hans individualitet. Ur män-
niskoidéens ursprungliga ändlighet eller inskränkning kan Bo-
ström följdriktigt förklara, att människan, tänkt som ett subjekt
för sig själf) icke förmår att med samma fullkomlighet som
Gud genomtränga hela rikedomen af det ideella innehåll,
hvarat hon ursprungligen är bestämd, och att hon därför i
sitt medvetandes enhet förenar tvänne verldar, nämligen en
osinlig, som utgör själfva väsendet, och en sinlig — i tiden
och rummet varande —, som utgör det för människan nöd-
vändiga och för henne relativt giltiga fenomenet af den förra.
I människans individuelt bestämda idé är den ledande prin-
cipen för det sant mänskliga handlandet gifven, och denna idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
