Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FILOSOFI. 61
väsendets begrepp, det må nu betraktas från enhetens eller
mångfaldens synpunkt, utan äfven afskär all möjlighet att
öfver det ändliga vinna något ljus. Klart är nämligen, att
om, såsom herr Edfeldt påstår, de i Gud lefvande förnuftiga
väsendena hafva samma oändlighet som Gud själf, så funnes
i och för Gud inga ändliga väsenden. Alla sådana stode
fastmer i fullkomlig strid med det gudomliga väsendets begrepp -
och innehåll, och fölle säledes helt och hållet utonr detta. Det.
ändligas tillvaro kunde endast ega en faktisk eller assertorisk
visshet, icke en apodiktisk. Dock är denna fakticitet så till
vida betänklig för Guds oändlighet, att, om de utom Gud
fallande ändliga väsendena erkännas ega nå gon verklighet, så
blir det hela af all verklighet delad mellan Gudomligheten och
dem. Herr Edfeldt söker visserligen undvika dessa svårigheter
genom den förklaringen, att de i Gud lefvande absolut oändliga
väsendena för sig själfva eller för sitt eget medvetande äro
ändliga. Men han gifver dock icke den minsta upplysning
om tänkbarheten af någonting sådant. Att väsenden
hvilka ej ursprungligen och enligt sitt begrepp äro i något
afseende relativa, likväl för sitt eget medvetande skulle vara
ändliga och inskränkta, är tydligen lika otänkbart som att
cirkeln skulle kunna vara en kvadrat. Hela detta föreställnings-
sätt leder till en mystik, erinrande om den, enligt hvilken det
ändliga antages hafva uppkommit genom ett affall från det
oändliga. Dessutom — hvilka praktiskt förderfliga följder här-
flyta ej ur herr Edfeldts lära! Dä nämligen herr Edfeldt
icke antager, att den sanna människan, d. ä. människan, tänkt
med all den fullkomlighet, som tillkommer henne säsom detta
ändliga väsende, hör till Guds verld, till den öfversinliga verl-
den, (till denna hör, enligt herr Edfeldt, blott absolut oänd-
liga väsenden), så är det gifvet, att människan i sitt tidslif
måste sakna hvarje evigt mått, hvarefter graden af hennes full-
komlighet skulle kunna mätas. Hvad begrepp skulle således,
efter herr Edfeldts lära, kunna fästas vid det sant mänsk-
liga handlande, hvari sedligheten består? — Och hvad värde
skall herr Edfeldt kunna tillerkänna ät den mänskliga indivi-
dualiteten, då han ej, med bevarande af vetenskaplig följdrik-
tighet, kan tillegna sig Boströms sats «att icke ens tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
