Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 LITERATUR.
everldsförstöraren», så kommer detta åtminstone bra nära grä
till det komiska, hvilket som bekant alltid verkar befriande. Det
sist sagda eger sin tillämpning icke mindre på den gränslösa själf-
förgudning, som röjer sig däri, att minnet af Gustaf II Adolfs
hjältedöd kan gifva anledning till betraktelser sådana som följande,
hvilka värdigt afsluta diktcykeln För tankens frihet:
«Så för sin tro han lifvet gaf,
S Men äran fick han dock behålla,
Och hopen vandrar till hans graf
Med hopp om att se liket trolla.
Jag vet en man som för en annan tro
Fick ge sin ära men behålla lifvet,
Och hopen ger sig ingen ro,
Förrän hans lif är sönderrifvet.
Hvad är för konst att smakfullt dö
Och på en katafalk få krona bära?
Nej då är svårare att slita spö
Och dras med lifvet utan ära.»
I visst afseende kunde man för öfrigt finna ett motstycke
härtill längre fram i hoken (s. 133), där förf: uttalar sin sympati
för Nordsjön såsom varande «en misskänd storhet, misskänd som
hamna — d. v. s. liksom hr Strindberg själf.
Dikten Urarfva utgör en ljungande straffsång adresserad till
våra fäder, som «svärmade och höllo tal» och «söpo sig till ett
försvarligt hull», lemnande åt oss att «gnaga idealet» o. s. v. —
dikten innehåller delvis sådant, som icke anständigtvis låter citera
sig. Och i det närmast därpå följande stycket Sångare! går det
än vidare ut öfver samma äldre slägtes praktiska lefnadsvishet och
ästetiska åskådningssätt, hvarvid förf. får tillfälle att i den moderna
naturalismens namn inskärpa den läran, att «det fula är sanning» —
en lära, hvaraf man måste medge, att han själf, i sitt författarskap,
mer än en gång icke skytt att draga ut ända till den sista konse-
kvensen. Af öfriga hit hörande stycken äro de flesta lika simpla
som rent ut sagdt tarfliga; och det torde icke vara för mycket
sagdt, att det inom hela den ifrågavarande gruppen icke finnes
mer än en enda dikt, som kan göra anspråk på något högre
värde i poetiskt hänseende, nämligen den redan omnämda inled-
ningssången. Måhända kunde dock det lilla stycket Esplanad-
systemet här förtjäna en mention honorable för sin rätt osökta
epigrammatiska afslutning.
Med dessa sårfeberfantasier nära befryndad i syfte och anda
är den tredje afdelningen: Stormar. Hvad man får till lifs under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
