Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. s 79
härröra hufvudsakligen af vårdslöshet, i förening med en inneboende
lust att trotsa alla traditionella regler, så mycket hällre som han
öppet uttalat sitt suveräna förakt för versformen såsom varande
egnad endast att >»slå «tanken i onödiga fjettrar, hvilka en nyare
tid skall bortlägga.> Han går altså vida längre än Henrik Ibsen,
som nyligen uttalat en liknande åsigt, men endast med afseende på
versformens användning inom det dramatiska området. Och när
man så frågar hr Strindberg, hvarför i all verlden äfven han äflas
att skrifva vers, sålunda mot bättre vetande skattande åt en gängse
fördom, ja då har han till hands följande mystiska förklaring:
»Denna gång den utmanande har jag måst begagna de vapen mot-
ståndaren behagat väljas. (Se förordet). Begripe det den som kan!
Den föreliggande samlingen omfattar dikter af mycket olika
art och mycket ojämt värde. Den består af fyra delar, af hvilka
hvar och en egentligen utgör ett helt för sig med sin särskilda
rubrik, afsedd att antyda dess allmänna karaktär eller åtminstone
likasom på förhand anslå en viss stämning, som klingar igenom
alt hvad som faller under den rubriken. Den första och största
afdelningen bär sålunda namnet Sårfeber, en mycket träffande be-
nämning, genom hvilken i själfva verket förf. själf — med eller
utan afsigt — gifvit vid handen, att hit hörande dikter böra bedö-
mas patologiskt, något som jag med afseende på några få ibland
dem redan haft tillfälle att anmärka, och som vinner ökad bekräf-
telse under läsningen af den tämligen långa inledningssången:
Biografiskt — en dikt som med alt sitt febrila patos obestridligen
är ett präktigt bravurstycke med flere glänsande partier. För hr
Strindbergs egen skull kan man emellertid icke undertrycka.den
förhoppningen, att han måtte skaffa sig värdigare föremål att be-
sjunga än att, i likhet med den sjuke på hospitalet, ständigt och
jämt yra om sina egna sår. En sådan sysselsättning kan bestämdt
icke i längden vara hälsosam för skaldens personliga utveckling;
och hans feberdrömmar äro i allmänhet af en sådan beskaffenhet,
att de helt visst icke skola öka hans anseende som skald och skriff-
ställare. Ty väl finnes där nog och öfvernog af »den våldsamma
energi» och »den bittra ironi>, och något äfven af den »hänsyns-
lösa qvickhet>, som en ung literaturkritiker nyligen funnit utmärka
redan hans förstlingsarbeten. ") Men kvickheten, där den finnes,
är merendels altför plump och grofkornig för att kunna hälsas
med bifall; ironien hvilar altför genomskinligt på ett underlag af
sårad författarfåfänga och rent personlig hämdlystnad, som måste
göra ett vidrigt intryck på hvarje opartisk läsare; och när den
våldsamma kraften, i sitt bemödande att bryta sig väg »brutalement»>,
i »Lokes smädelser» skrufvar upp sig till ett slags himmelsstormande
titanisk hädelse, profeterande om Ragnarök och åkallande den store
+) Gustaf af Geijerstam: Ur samtiden s. 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
