Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a.
88 ’ LITERATUR.
sina «sår» och endast undantagsvis kan låta undslippa sig en själf-
bekännelse i indirekt form, sådan som den, som innehålles i de
sista raderna af hans sonnett «Vattenliljan>:
«Hvem pejlar någonsin det mörka bruset,
Som bringar sångens hvita barn i ljuset,
Det bittra svall, som bringar blomsterskörd ?»
I samlingens näst sista dikt, Emigrationen, som tydligen är
sprungen ur skaldehjärtats innersta, finner man måhända allra bäst,
hurusom slutligen Snoilskys frihetsälskande och folkliga sinnelag
smälter väl tillsammans med den lågande patriotism, som framför
alt annat utmärker alla hans Svenska bilder. De första bland
dessa inflöto som bekant i den diktsamling som han utgaf för
två år sedan (och hvilken då genast anmäldes i denna tidskrift"),
och äfven af de öfriga ha flere redan vant synliga i tryck, i
kalendrar och tidningar. Om dessa esvenska bilder» må det här
vara nog sagdt, att de i mer än ett hänseende torde kunna djärft
ställa sig vid sidan af «Fänrik Ståls sägner», ehuru de icke i samma
mening som dessa utgöra ett inom sig sammanhängande helt. När
de en gång i en framtid föreligga till samlad utgifning, kunde
samlingen gärna inledas med den lika storslagna som enkelt hjärt-
liga dikten Sveriges karta, hvilken synes mig vara egnad till att
utgöra ett värdigt motstycke till Runebergs «Vårt land»>.
Af skalders lofliga sed att stimma sin lyra i-främsta rummet
till kärlekens pris finner man icke många spår i Snoilskys sista
diktsamling. Men det lilla som där finnes af erotik är af allra
ädlaste slag. Öfver djurgårdsidyllen Amaryllis — hvilken närmast
utgör en den finaste hyllning åt vår oförgätlige Bellman — hvilar
en doft af lika kysk som skär poesi —
eOtåligt i klockslag från staden
Gaf tiden till känna sin gång —
De hörde blott suset i bladen
Och fiskarnes pollrande språng» —;
och detsamma kan med fullt skäl sägas om de två enda rent
erotiska dikterna: — Din stämma och Kärleksgrottan vid Biarrits.
Jag slutar min flygtiga och ofullständiga mönstring med att
uttala den öfvertygelsen, att både samtid och efterverld skola veta
att hålla den ädle skalden full räkning för den dyrbara julgåfva
han skänkt sitt folk. |
+) 1881, sjunde häftet. Zil! Carl Snoilskys skaldeporträtt, af J. A. R.
Reinhold Geijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
