Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 SEGERSVÄRDET.
LÅ
han få den. Men huru skulle han befria sig? Örnar häcka på
fjellholmens höjder; på härden kunna pilar smidas; hans sigte
är ofelbart, han kan flytta sig fot för fot, fånga det fjädrade
. bytet och deraf göra en örnham. Han är viss om att kunna
befria sig. Men Idun måste genast återvända, för att icke
falla i Mimers våld. Till Valands och sina egna fränder
skall hon medföra den helsning, att hans sak ej får stå i vä-
gen för deras lycka; bjuder denna, att de förlika sig med
äserna, må de göra det, men obrottsligt måste de hålla löftet
att ingenting yppa om Fröjs och Fröjas vistelseort. Idun
skall tillsäga Grane att begifva sig till Trymhem, der han
kan vara fränderna till gagn.
Det dröjde ej länge, innan hammarslag förnummos från
holmen. Valand hade åter börjat arbeta. Han gjorde allt
hvad den smyckekäre Mimer önskade, men äskade aldrig
någon återtjenst.
|.
En dag gick Od inför sin styfmoder Sif och sade, att
han nu vore gammal nog att utkräfva den hämd på Mann,
Midgårdshöfdingen, som hans fader sjelf var hindrad att taga.
Egil var borta, då detta hände. Sif svarade, att hon haft en
ingifvelse, som sagt henne, att Od vore kallad att uträtta
något annat, innan han ginge att uppsöka Mann. Hvad vore
detta? Att efterleta Fröja och frälsa henne ur jettehand.
Od mottog denna tillsägelse med undran och misstro.
Sif är min styfmoder, tänkte han inom sig; verklig moders-
kärlek hyser hon icke för mig. Nu sänder hon mig att ut-
rätta hvad som för gudarne varit omöjligt. Vill hon svika
sina fränders sak? Vill hon bringa mig i förderf?
Han kom ihåg hvad Groa på sin dödsbädd lofvat honom,
och han gick i skymningen till hennes kummel. Invid detta
ropade han sin moders namn. «Vakna, Groa! Vakna, moder!
Det är din son, som väcker dig ur dödens sömn. Mins du
hvad du sade, att jag skulle gå till din grift, om svåra vådor
hotade mig? Vakna, goda ’qvinna, och hjelp din son!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
