Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERSVÄRDET. 93
Ur kumlet ljöd moderns röst, som Od aldrig förgätit:
«Hvad öde har drabbat mitt enda barn? Till hvad ofärd är
det boret, då det kallar på sin moder, som farit ur de lef-
vandes verld?>
Od svarade: «Hon som efter dig tryckte min fader i sin
famn har arplistigt ålagt mig att söka ett oupphinneligt mål
och fullgöra ett ogörligt verk.»
Nu kommo ur grafven dunkla ord, tydliga likväl. deruti
att de icke klandrade Sif för det. ärende hon lagt på Od, ja
uppmuntrande deruti att de tydde på en samstämmighet mel- ’
lan ödets beslut och det bästa sonen kunde önska sig.
Men Od bad Groa sjunga .goda galder, för att han ej
skulle värnlös duka under på de vida vägar han hade att
fresta. Och ur kumlet hörde han en sång, som väckte för-
tröstan. Hjelp å dunkel skogs villande stigar och i nattligt
töcken på snöigt tjell, hjelp i forsars hvirflar och på stormigt
haf, förlossning ur bojor sjöng hon öfver sonen, vältalighet
och mannavett tillförsäkrade hon sin älskling och gaf honom
välsignelse till afsked.
Den kloka Sif hade tänkt mycket öfver fiendskapen, som
söndrade Åsgård och hennes fränder. Olycksdiger var den
för båda sidorna och tyngde på verlden med osägliga lidan-
den. Det var sant, att äserna förbrutit sig mot Valand och
Egil, men de hade ju också varit redo att afbedja och för-
sona. Sifs syn på framtiden hade länge varit bländad af det
vid segersvärdet bundna hoppet, att Ivaldes söner skulle störta
gudarne och sjelfve varda de högsta magterna i en omskapad
verld; men sedan Idun hemfört ’sorgebudet, att Valand var
Mimers fånge och segersvärdet för alltid förloradt, var Ival-
debarnens på hämden bygda storhetsdröm tillintetgjord, och
Sif såg nu klart, huru tingen lågo. Inom sig hade hon för-
nummit en hviskning från Urd, att det återstode för Ivalde-
ätten en bättre hämd. Sonen af den kränkta Groa, Valands
broders son skulle återgifva till gudarne Fröja så oskyldig och
ren som hon lemnat dem och göra detta utan kraf på veder-
gällning, göra det så oegennyttigt som Valand fordom skänkte
Åsgård underbara konstverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
