Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSRÄTTSÅTALET I NORGE. 145
hänseende således är omtvistbar, och då stortinget med afse- ="
ende på öfverlemnandet af sitt den 17 Mars 1880 fattade beslut
om grundlagsändring icke heller iakttog det förfarande, som är
föreskrifvet för att ett stortingsbeslut skall gå i verkställig-
het utan konungens sanktion, samt beslutet den 9 Juni’s. å.,
hvarigenom stortinget tillerkände beslutet af den 17- mars laga
kraft, ej uppbars at den i grundlagen för grundlagsfrågors af-
görande föreskrifna pluralitet; och då således hvartdera af dessa
beslut saknade de formela vilkoren för giltighet, så borde i
sakens förhandenvarande skick ej något åtal rättvisligen kunrnat
grundas på ifrågavarande regeringsbeslut såsom frånkännande
ett stortingsbeslut dess i grundlagen häfdade giltighet. För att
man skulle kunna, likt aktor, yrka tillämpning i förevarande fall af
A. L. 8 I, e), som belägger med straff af embetets förlust och,
derest omständigheterna äro försvårande, derjemte ovärdighet
att bekläda något embete, ombud eller beställning för lagöf-
verträdelser af nämnda art, så borde den grundlagsenliga gil-
tigheten af de stortingsbeslut, som konungen vägrat sank-
tionera, vara Zydäg och bestämd, hvilket i förevarande fall ej
är fallet, man må hysa hvilka åsigter man behagar angående
konungens sanktionsrätt. Icke heller kunna ifrågavarande re-
solutioner anses varit «för riket öjensynligt skadliga», ty i så-
dant fall hade det varit odelstingets pligt att redan vid stor-
tinget 1881, då de skadliga följderna måste hafva visat sig,
derest de skulle kunna betecknas såsom ögonskenligt skadliga,
besluta åtal i stället för att uppskjuta detsamma. Uppskofvet,
om hvars berättigande i öfrigt vi ej anse behöfligt att yttra
oss, innebär således kriteriet på att, på sätt protokollskomitéens
minoritet anmärkte, ifrågavarande resolutioner ej heller kunna
hägföras under A. L. $ 6. (Jfr. ofvan sid. 133.) Härjemte bör
erinras, att konungen ej ovilkorligen vägrat sanktion, utan an-
gifvit vissa vilkor, hvilkas antagande ej skäligen bort hos
stortinget röna något motstånd.
Hvad de båda under b) och c) anförda regeringsbe-
sluten angår, så beror dessas lagstridighet helt och hållet på
förhållandet mellan konungens och stortingets ömsesidiga rät-
tigheter att besluta om statsmedlens användning. För att ko.
nungens beslut att lemna ett af stortinget beviljadt anslag obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
