Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 RIKSRÄTTSÅTALET I NORGE.
I =
skall hafva underlåtit att tillägga bestämmelsen den den samma
tillkommande i grundlagen häfdade giltighet;
b) den kungliga resolutionen af. den 21 juni 1882, hvari-
genom regeringen icke stälde sig till efterrättelse det af stor-
tingeteéden 14 juni samma år fattade beslut om beviljande af
anslag utaf 20,000 kronor till de i landet bildade folkväp-
ningsföreningar och 10,000 kr. till centralföreningen för ut-
bredande af kropps- och vapenöfningar;
c) den kungl. resolutionen af 25 November 1882, hvari-
genom stoörtingets beslut af 16:de och 17:de juni samma år,
angående lönereglering för organisation af en central styrelse
för jernvägstrafiken, blott delvis blifvit tagen till efterrättelse,
i det den af stortinget gjorda tilläggsbestämmelse om styrel-
sens förstärkande med två af stortinget valda medlemmar ej
efterkommits. |
2. Statsrådet Bachke för att hafva medverkat till de
under a) och c) angifna resolutioner, samt
3. statsråden Johansen, Schweigaard och Hertzberg för
att hafva medverkat till de under b) och c) nämnda kongl.
resolutionerna.
För att de under a) angifna resolutionerna skola kunna
anses lagstridiga fordras, att stortingets beslut af den 17 Mars
1880 såsom sådant var grundlagsenligt förpligtande till ome-
delbar efterrättelse. Detta åter beror af konungens sanktions-
rätt i norska grundlagsfrågor. Konungen mäste anses sakna
all sanktionsrätt i grundlagsfrågor för att ifrågavarande sank-
tions vägran skall kunna anses innebära ett fränkännande
af den stortingsbeslutet tillkommande giltighet. Då från odels-
tingets sida sedt man åtminstone måste medgifva, att rättig-
het för stortinget att utan konungens sanktion besluta grund-
lagsändringar aldrig blifvit ifrågasatt, så måste det lagstridiga
anses bestå deri, att konungen vägrade sanktion å beslutet, sedan
det af stortinget blifvit trenne gånger lika lydande fattadt och
således kunde anses falla under konungens blott suspensiva veto.
Då emellertid hvarken odelstinget, ej heller riksrättens ledamöter
kunna undgå att medgifva, att konungens ovilkorliga sanktions-
rätt varit af stortinget sjelft vid flere tillfällen erkänd, om
ock röster deremot höjts, samt att: stortingets rätt i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
