Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 | JULLITERATUR.
sig något af honom, om han vill försöka sig på något större, något
mer koncentrera sina skildringar samt samla dem kring några
hufvudknutar, och han kan kanske då också lägga mera im i dem.
Sådana som föreliggande äro i alla fall endast studier, endast
ssmåmynt>. Något som äfven gifver goda förhoppningar är det
personliga i förf:s stil, som visserligen ännu är långt ifrån utarbe-
tad, men som i alla fall har karaktär och friskhet.
En ledig, fastän ej mycket personlig stil visar också Daniel!
Fallström i sina Fragment. De småskizzer, som jämte några dik-
ter sammanförts under denna benämning, äro åtskilligt lösare än
föregående förf:s. Fallström är synbarligen ännu sökande, ej på det
klara med, hvilken art af författarskap han skall egna sig åt. Han
har här lämnat några noveller, några mellanting mellan novell och
skildring, några rena skildringar, några kåserier och slutligen nå-
gra dikter. Och liksom han söker form söker han också ämnen,
han är ständigt på vandring; än råkar man honom i en af Stock-
holms utkanter, än i en af Paris” salonger, än på svenska lands-
bygden, än hos Sarah Bernhardt på hennes villa vid den norman-
diska badorten, än på ett ångbåtsdäck, på den parisiske studentens
vindsrum eller på den franska landsbygden. Minst lyckas han i
sina rena noveller; den större af dem »Gud och herr baron» har
visserligen ett ämne, af hvilket något skulle kunnat göras, men
förf. har för litet utfört det. Ett par andra såsom »Olle VWVinters
julafton» och »Tjufpojkstreck> äro altför underhaltiga; den förre är
skrifven många gånger förut. Något bättre lyckas han i de mel-
lanting mellan skildring och novell, som inrymts under den gemen-
samma rubriken »Från Frankrike». , Han synes också hafva tagit int-
ryck af några franska författare, särskildt kanske Daudet. Då de fleste
af nordens förff., som på det sista årtiondet vunnit sig ett namn,
äro moralister, antingen rent ut eller genom en finare eller. gröfre
satirisk ådra, som genomgår deras arbeten, har förevarande förf.
ej tagit mycket intryck häraf, om man också kan spåra något här
och hvar, och om det i den första berättelsen, »Gud och herr ba-
rom, träder fullt fram. Han står i allmänhet såsom en till utse-
endet ointresserad åskådare af det mänskliga lifvet, griper några af
de bilder, som föras förbi honom, om de synas förete något in-
tressant, och återgifver dem i allmänhet ganska lätt och behagligt.
Men som sagdt, skizzerna äro tör lösa och utgöra försök i alt för
många riktningar för att angifva någon bestämd författareindividualitet.
Tämligen lösa och flyktigt utkastade äro också dikterna, om också
1 dem, likasåväl som i prosaskildringarne, en viss friskhet röjer sig.
Förf. synes i dikterna vara påverkad af Bååth, mera dock i äm-
net och anläggningen än i formens detaljer.
Författarinnan till Vårstormar hör till dem, som lägga hufvud-
vigten på psykologiska skildringar, gripna ur det närvarande lifvet.
Hon debuterade för ett par år sedan med ett mycket lofvande ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
