Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 SEGERSVÄRDET.
älsta och yppersta. Men friaren lade sina ord särdeles klokt
och vältaligt, så att han efterhand öfvervann alla invändningar.
Fjalar samtyckte, pch Gunnlöd gaf, rädd och lycklig, sitt ja.
Då frambars den helige ringen, och med händerna på den
aflades trohetslöftet. Följde så ett festligt lag, vid hvilket
ändtligen den dryck iskänktes, som var gudarnes afund och
åtrå. Gunnlöd fylde sin trolofvades horn till randen med den
oförlikneliga saften, och hade att fylla det åter och åter igen.
Det gick en sägen i” Jotunhem, att Ivalde mjödberedaren kunde
dricka i kapp med Tor och Rungner, och det ville verkligen
synas så. De visdomsdigra orden på hans läppar följdes af
glada och skämtande, och fram mot natten, då blossen höllo
på att brinna ner, tyckte man sig märka, att äfven för Ivalde
fans ett mål, hvarutöfver sansen följer njutningen med något
vacklande gång. Han började tala som i liknelser, och det
förekom ibland, som om han trodde Fjalars sal vara Walhall
och sitt gyllene högsäte Odens stol.
Brudgum och brud ledsagades efter ändad fest till sof-
kammaren, och bergets innebyggare gingo till hvila. Men
Fjalars son, en skarpsynt jette, kunde icke somna. Han öf-
vertänkte hvad svågern sagt, och han tyckte, att sedan det
dyrbara mjödet lossat tungan, hade han sagt åtskilligt, som
påkallade särskild tydning. Det är möjligt, att den unge jet-
ten gick ut i den månljusa natten och ströfvade omkring i
den af elden och fjellskredet härjade, med slagnes lik strödda
dälden. Om så, kunde han vid skredets kant, halft öfverhöljdt
af sten och jord, hafva funnit ett lik, som till anletsdrag,
växt och vapenskrud liknade Ivalde. — Huru det nu var —
Fjalars son tog ett svärd och smög till brudparets sofkammare.
Om morgonen sågs han ligga död derinne och bredvid
honom <Gunnlöd, begråtande sin försvunne make och sin
fallne broder. Fjalars svärson var borta, och ingifvelsens
mjöd var det äfven.
Då Oden sedan talade om detta äfventyr, sade han: ejag
tviflar på att jag hade kommit ur jettegården, om jag icke
hade haft hjelp af Gunnlöd, den goda qvinnan, som jag tog
i min famn. Illa lönade jag hennes oskyldiga sinne och starka
tillgifvenhets. Men med det byte, som han sålunda vunnit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
