Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERSVÄRDET. 179
af deras ord, att de kommo från skattkammaren. Den stigen
följde han då; den förde honom till en flod utan bro eller
spång. Han satte foten i dess gytjiga botten; det svarta vatt-
net svälde plötsligt upp och hotade dränka honom. Dock,
Groa hade sjungit, att strömmar, som vilja varda hennes
älsklings bane, skola med sinande flöde ila ned mot Nifelhel,
och han kom lyckligt öfver. Än en sådan flod hade han att
genomvandra; sprängört och odört växte i dess bräddvatten.
Han tog en sprängörtstängel och gick vidare. Der var nu
så mörkt, att stigen ej mer kunde skönjas; men ännu blott
några steg, och han stod framför en port, hvars lås sprang
upp, när stängeln kom att röra det. Skattkammaren belystes
af ljuset från de härliga smiden, som Mimer der samlat. På
golfvet stod ett aflångt jernskrin med nio lås. Sprängört-
stängeln öppnade äfven dem. I skrinet låg ett svärd. Det
bar Fröjs namn i segerrunor. Klingan framstälde urjettarnes
fördränkning, guldkafvelns drifna arbete vittnade om Valands
hand. Öfverlycklig gömde Od det ouppskattliga vapnet un-
der osynlighetskappan och vände tillbaka den stig han kom-
mit. Port och lås slöto sig bakom honom.
Od kunde ej förmå sig att genast söka sin uppväsg till
den öfre jorden, innan han sett sig mer omkring i det under-
bara rike, hvari han dristat nedtränga. Hade han nu gått ät
norr, def det svartaste mörker rådde, skulle han träffat på cn
stråt, hvilken sedan dess har blifvit allt mer trampad med
tunga motvilliga steg, ty den leder ned till qvalens boningar
och förer genom outsägliga fasor till Nästränderna och Am-
svartners haf. Men Od återvände till den stora slätten, der
Yggdrasels rot vattnas. I öster och vester har det under-
jordiska himlahvalfvet nere vid sin rand öppningar, genom
hvilka den öfre himmelens stjernor, när de gå upp eller ned,
äro synliga. I den östra öppningen spännes Rimfaxe för Mi-
merdottern Natts vagn, när dagen deruppe lider till ände; i
den vestra frånspännes han, våt af morgondagg. Genom
denna öppning strömmade nu ett sken i en bred strimma öf-
ver slätten: det var från månen, som just gått ned, och i
strimman kunde Od märka, att i Mimers -rike kasta föremå-
len ingen skugga. Dess tryggare var han sjelf emot upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
