Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
or REN
178 SEGERSVÄRDET.
I kroppskrafter kan han knappast mäta sig med en alfhjelte;
lyckas man få honom fast, torde han ej vara svår att öf-
vervinna. |
Det dröjde flere dygn, innan den natt kom, då Od, spa-
nande i tältdörren, såg från bergporten en skugga falla hän
mot denna. Då kastade han ett spjut mot den punkt på den
månlysta snön, åt hvilken skuggans fot gled. Spjutets skugga
lådde vid fotens: målet var träffadt. Han sprang efter, grep
den osynlige i sina armar, slog honom till marken, afdrog
honom kappan och hotade honom med allt ondt, om han
försökte motstånd. Den lefnadskäre väktaren lät binda sig,
och Od bar honom in i sitt tält, ansade hans sår och gaf
honom en dvaldryck. Med osynlighetskappah på egna axlar
gick alfhjelten in i hålgången.
Det var som om kappan bevingat hans färd nedför den
stupande, allt dunklare stigen. Denne är icke de dödes allfar-
väg, och endast få skugglika väsen skymtade förbi honom i
mörkret. Då han nalkades hålvägens nedre mynning, ljus-
nade det något. Der spärrades vägen af ett vidunders ry-
kande gap; men med svärdet i hand störtade han sig in ’mel-
lan dess käftar, och det upplöste sig i dimma. Ned under
Od läg då i blek dager en oöfverskådlig slätt, genomskuren
af elfvar och åar. Öfver hela den vidd han såg framför sig
spände sig ett hvalf, hvarifrån, likt ofantliga droppstensbild-
ningar, nedhänga tägorna och trådarne af den verldsaskens
rot, som går till Mimers brunn. Midt på slätten, der rotför-
greningarna hänga tätast, rådde ett rörligt, ehuru tyst lif.
Der sysslade de månge söner och fränder af Mimer, som vårda
roten och vattna henne från klipprundeln, hvarur den heliga
saft, som gifver verlden lif, nedstörtar i slamhvita forsar. Der
såg man äfven Mimer, ädel till anletsdragen, djup i blicken
och klädd i en fotsid skrud, ej olik en qvinnas.
Od visste, att Mimers skattkammare mäste sökas i askens
djupa skymning. Här voro dock flere stigar att välja, som
ledde bort från vimlet kring källan, och han gick länge oviss
och obeslutsam om rätta kosan. På en af dessa stigar kommo
diser, mörkhyade systrar till Natt, bärande sprängörtstänglar.
Han lyssnade till de smyckekära möarnas samtal och gissade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
