Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Me
202 i EDMONDO DE AMICIS.
alltid litet af.en qvinnas koketteri och en konstnärs fåfänga.
Man har i hvarje ögonblick lust att säga honom: «Men lät
oss då en gång taga af oss handskarneb . , . . Denna tanke,
att vara född i Paris, att vara i besittning af detta tecken
på en Guds utkorade, står högst bland alla en parisares tan-
kar såsom en stjerna, hvilken upplyser hans lif med en kim-
melsk glans . . . . Derför tillbeder han alla sin stads barns-
ligheter och laster och är stolt öfver dem, blott emedan de
tillhöra Paris, som, för honom är höjdt öfver all mensklig kri-
tik . . . . Alla hafva kastat sig framstupa på jorden för denna
oerhörda kurtisan, all fåfängas moder och amma .... Allt
är beherskadt af och förderfvadt af manien att posera: man
poserar i literaturen, man poserar i religionen, man poserar i
kärleken, man poserar till och med i de största smärtor. En
omätlig och sjuklig sinlighet utgör grunden för detta lif och
uppenbarar sig i literaturen, i musiken, i arkitekturen, i mo-
derna, i rösternas klang, i ögonkasten, till och med i gången.
Att njuta! Allt annat är blott ett medel för att komma der-
hän. Från den ena ändan af den praktfulla boulevarden till
den andra ljuder ett väldigt hånskratt öfver alla skrupler,
öfver all blygsamhet i menniskohjertat. Och det kommer
slutligen en dag, då detta lif väcker ens förtrytelse, — en
dag, då man känner sig vansinnigt trött vid denna oerhörda
teater, genomträngd af lukten från gas och patschouli, der
hvarje skådespel slutar med en visa, — en dag, då man är
led vid ordlekar, vid «blague», vid ragouter, tinkturer och re-
klamer, vid spruckna röster, falska leenden och köpta nöjen,
och då — då hatar man denna skamlösa stad, och man tyc-
ker, att, för att rentvå sig efter tre månader i detta lif, man
borde lefva ett helt är uppe på spetsen af ett berg, och man
känner en oemotståndlig lust att löpa ut på det öppna fältet
och i den rena luften, att känna doften af jorden, att åter
jungfruliggöra själ och blod i ensamheten ansigte mot ansigte
med naturen.
Efter detta uttalande hjelper det icke, att De Amicis sä-
ger Paris några artiga afskedsord. Detta är alltför tydligt
besked, och ofvan anförda citat kunna anses vara ganska be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
