Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMONDO DE AMICIS. 203
tecknande för De Amicis” egen personlighet, såsom en natur-
lig, renhjertad. suzd man.
De Amicis hade förut besökt Marocco, der han var med
i en stor utomordentlig italiensk beskickning till Fez. «<Ma-
roccor utkom 1876. Beken påminner i sina färgrika och egen-
domliga bilder om Horace WVernets målningar, men de äro
ännu mera lefvande: De Amicis står verkligheten ett stort
steg närmare i den fullkomligt naturliga och direkta uppfatt-
ningen af hvad han ser. Skildringen af Marocco ger en in-
blick i en så främmande verld och ett så okändt folk, att
man lyssnar till den som till en saga. Hans teckning af de
olika rytteriafdelningarna, som vid de särskilda stationerna
på vägen till Fez -»komma ambassaden till mötes såsom be-
täckning under resan, är något af det mest pittoreska,
han har skrifvit, men man måste läsa det i sitt samman-
hang för att få rätta intrycket deraf. Utrymmet tillåter, tyvärr,
ej ens att vi citera det ställe då den unge sultanen på en
öppen plats i Fez ändtligen på ett högtidligt sätt mottager de
främmande sändebuden. Men en annan betecknande episod
må här få sin plats. Strax före sin afresa från Fez talar
De Amicis med en köpman, som varit mycket i Europa, och
han vill tvinga denne att medgifva den europeiska kulturens
företräden. Muselmanen vill icke gå in derpå, och då De
Amicis derför gör en anmärkning om det omoraliska i mång-
giftet, svarar muselmannen på bruten italienska.
”«Alltid detta!» — ropade han och blef röd ända upp till
öronen. «Alltid detta! Likasom om ni hade bara en qvinna!
Och det vill ni inbilla oss! ja, ex är eder egen, men så ha ni
de andras och dem, som tillhöra alla och ingen. Paris! Lon-
don! Kaféerna fulla, gatorna fulla, teatrarna fulla. Skam! Och
så förebrår man morerna!»
Då De Amicis derefter kommer fram med alla de be-
qvämligheter och hjelpmedel, som europeerna hafva till sitt
förfogande, svarar muselmannen ironiskt:
«Det är sant . . . . Solen? Parasol. Regn? Paraply. Dam?
Handskar. Promenera? Käpp. Se? Glasögon. Sitta? Ressor-
ter. Äta? Knif och gaffel. En skråma? Doktorn. Död? Staty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
