- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
208

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208 EDMONDO DE AMICIS.

kände mig äfven obehaglig till mods vid att se mig sjelf
så der glänsande af silfver vid sidan af honom, som var klädd
med den allra största enkelhet, och jag förargade mig öfver
att icke ha tagit på mig kappan ....

Bland dem af De Amicis” noveller, som icke innehålla en
komponerad handling, men endast i en omslutande ram ge
oss en upplefvad situation, må nämnas « Un incontror (Ett möte)
och «Uzn gran giornor (En stor dag), begge öfversatta på svenska
af docenten Hugo von Feilitzen.

Den förra skildrar på det finaste sätt skaldens möte med
en ungdomsflamma, som aldrig vetat af hans kärlek, ja, icke
ens känt hans tillvaro, och som han nu’ återser gammal och
tärd af lifvets sorger. Något ädlare och mera rörande än
hans sätt att bringa denna skugga af sin ungdoms ideal sin
hyllning kan man icke gerna tänka sig.

«En stor dag> skildrar en ung mans fantasier, huru han
föreställer sig, att intåget i Rom 1870 borde ha gått till, huru
stat och kyrka kunde ha räckt hvarandra handen vid ett enda
försonligt tecken af påfven. Det är fantasier, så varma i
konceptionen, så lefvande och hänförande i framställningen,
att man icke undrar på, om de, som lyssna till dem, taga dem
för verklighet.

I «Pagine sparser finnes bland annat en skildring af för-
fattarens värdinna i Florens, — det älskvärdaste porträtt af
en gammal qvinna ur folket, som bekymrad för hans andliga
väl om aftonen står utanför hans dörr, knackar på och frå-
gar oroligt: «Tror ni på ödet?»; och han svarar tröstande
från sängen: «Nej, kära värdinna, jag tror på Gud», hvarpå
den goda qvinnan yttrar: «O, ni kan inte tänka, hvilken
tröst ni ger mig med de orden» —

Dessutom läser man der en liten märklig skizz, som han
kallar «Scoraggimentis (modlöshet), och hvari han skildrar en
ung författares själsstrider, när han börjar tvifla på sin be-
gåfning och i det hela på nyttan af att dikta. Han har just
skrifvit några vackra reflexioner om uppoffring, mod och
menniskokärlek, och går derpå ut att promonera. Han kom-
mer till ett ställe, der elden är lös och ett litet barn blifvit
glömdt uppe i öfversta våningen. Stegen är satt till fönstret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free