Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERSVÄRDET. 253
att broderdråparen skulle straffas med döden, och det fans
yttre skäl för att han handlat efter ond öfverläggning.
Men likväl kunde ingen i Åsgård lyfta sin hand mot
Had. Mellan hämden och honom stod den döendes Balders
egen bön jemte allas medlidande, allas tro på dråpets oupp-
såtlighet, samt det förskräckliga deri, att blod af åsafaderns
blod skulle än en gång utgjutas, den ene begråtne sonens
död medföra den andres.
Dagar gingo, månskiften gingo, men blodshämdens oblid-
kelige ande törstade utan vederqvickelse och nornans lag var
gäckad. Dock äro hennes runor icke ristade på vattnets bryn
eller flygsandens yta, utan i skapelsens hjerta, och skapelsen,
likasom hämdelagen, smäktade af törst. Det lade sig något
qvaft på Åsgård och all verlden. Gudarnes oro ökades, när
de märkte, att Fröj började täras af en tvinsot liknande Bal-
ders. Ur höjd och djup kommo röster, som manade Oden
att till verldens hugsvalelse tullgöra nornans bud. Han gjorde
det likväl icke. Då omslingrade honom Urd med sina osyn-
liga band, drog honom bort ur Åsgård, förde honom inför
Rind, den sköna jettemön, och straffade honom inför henne
med en sinnesförvirrande, oemotståndlig, brännande, föröd-
mjukande kärlekslidelse. Förödmjukande, ty då Rind var
hård för hans böner, tillgrep han galder och segrade genom
medel, som hans vett fördömde. Han anade icke, att han
gick det ödes ärende, som han velat undvika, och gaf upphof
åt den hämnare han förvägrat lagen. All skapelsens trängtan
till vederqvickelse rörde sig i den oföddes hug: otålig slet
han i de bojor, som höllo honom fängslad under modershjer-
tat, och när han tidigt lösgjort sig från dem, var han inom
dygnets lopp en fullvuxen hjelte, som i hjelm och brynja ma-
nade Had till strid och befriade honom från ett lif af qval.
Den dygngamle kunde fullgöra hämden, ty han visste intet
om Balders bön och hade icke bevittnat sin faders smärta,
innan hans kall var fullbordadt.
Orgsaken till Fröjs tvinsot var denna: när han en dag
satt i Lidskälf och skådade bort öfver Midgård och Jotunhem,
såg han i Gymers gård en mö, medan hon gick från mjöd-
hallen till frustugan, och det spred sig ett sken öfver himmel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
