Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 SEGERSVÄRDET.
land och vatten. Skenet kom från hennes hvita armar. Den
unge vanaguden såg i sina drömmar åter och åter denna mö
och denna glans. Tyvärr var hennes fader den för gudarne
förhatligaste af alla innebyggare i Jotunhem. Fröj vardt kär-
lekssjuk och trånande. Njord och Skade bådo honom yppa
hvad som grämde hans hug, men fingo intet veta. De an-
höllo då hos Od, att han skulle utröna hvarför skördarnes
herre tvinade. Od sade, att han försökt det, men fått afvi-
sande svar; dock ville han än en gång bemöda sig. Han
gick in till Fröj och började tala om gemensamma barndoms-
minnen och om tilldragelser, som nogsamt vittnade, att de
kunde lita på hvarandra. Han slutade med de orden: «icke
har du någon sorg så tung, att du icke kan yppa den för
mig.» Fröj sade då: «solen lyser alla dagar, men mig till
ringa glädje, sedan jag i Gymers gård såg en mö, hvars ar-
mar spredo sken öfver skyarnes och böljornas vida vägar.»
«Den sorgen må kunna häfvas,» sade Od; «får jag omgjorda
mig med segersvärdet och bestiga Slepner, och ger du mig
värdiga gåfvor att medföra till jettemön, då rider jag till Gy-
mers gård och hör, om Gerd kan vinnas med goda ord eller
hot.> Segersvärdet var på en sådan färd dess mer behöfligt,
som Od, då han var på Fjellön i Offotetjorden, hade i sjelf-
försvar nedlagt en af Gymers söner. Då gudarne fått veta
hvad som vållade Fröjs tvinsot, bedröfvades de och räddes
för ofärd, men hade intet annat val än göra de offer, som
kräfdes för Ods ärendes framgång. De sände med honom
elfva guldäpplen och ringen Dröpner i giljaregåfvor. ’ Det
var mörkt, då han satte sig upp på Slepner, och under nat-
ten red han öfver fuktiga fjell och jettars odalmarker till Gy-
mers gård. I morgongryningen var han framme. Gymer
och hans salvänner sofvo. De hade, som vanligt, tillbragt
natten i dryckeslag. Den jernstångbeväpnade herden höll
dock utkik från sin kulle, ropade ryttaren an och frågade, om
han redan vore död eller vigd åt döden, eftersom han vågade
nalkas ledet, hvarinom Gerd bodde. Od svarade: «den som
vill fram här i verlden har bättre att göra än spörja hvad
nornan tillmätte honom den dag hon lade hans ödes lotter».
Dermed sprängde han öfver gårdstängslet och vaturlågorna in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
