Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERSVÄRDET. 261
hade Od, Fröjs trogne fosterbroder, slutit sig. Ull var sällan
af annan mening än Od, och det var kändt, att han i detta
mål stält sig på vanernas sida.
Skälen, som talade för deras sak, voro dessa. Det ålåg
dem som ovilkorlig, af Urd stadgad pligt att kräfva bot för
dödad frände. Också kräfde all rättfärdighet, att böter gåfves.
Gerds moder hade fått lejd i Åsgård. Det oaktadt hade hon
utan förhör, försvar och dom blifvit dräpt i åsafaderns egen
högheliga sal. Det finnes en magt, starkare än äsers och va-
ners, som ej kan lemna edsbrott ostraffade. Och hvilket fö-
redöme vore det för Emblas barn, om de förnumme, att i
Åsgård brytas aftal och gäller våld för rätt?
Skälen, som talade å andra sidan, voro dessa. Det fö-
relåg intet edsbrott, ty den rätt att med trygghet vistas i
Åsgård, som gudarne gifvit Gerds moder, förutsatte, att en
sådan rätt vore på henne tillämplig, men det hade sedan vi
sat sig, att hon var den Hed, som längesedan blifvit af äser
och vaner lifdömd. Den domen är giltig, så länge han ej är
upphäfd, och detta varder han icke, så länge Hed är vid lif.
Hvilka förskräckliga följder för Emblas barn, om bland dem
spordes, att äserna medgifva det vara en förbrytelse, att de
verkstält sin dom på henne, som uppfann de onda ganderna,
den onda sejden och är upphofvet till alla nidingsdåd i Mid-
gård! Huru skulle menniskorna sedan kunna skilja mellan
godt och ondt? Att vanerna yrkat på böter var visserligen
en frändepligt, men denna pligt var nu fullgjord, och det
återstode deras domarepligt att gifva de bättre skälen rätt.
Äser och vaner borde, med afseende på verldens bästa, icke
lemna sina tingssäten, innan de öfverenskommit, att allt dem
emellan härmed vore utjemnadt.
Sedan dessa skäl och motskäl blifvit gifna, föll från va-
nernas flock ett ord derom, att Oden sjelf begagnat sig af
Heds onda konster, när han eftertraktade Rinds ynnest. Det
var obilligt att påminna om en olycka, som åsafadern lidit
och som mest grämde honom sjelf, om en förnedring, som
han måst sona med en sons död. Han vardt upprörd, tog
ett spjut och kastade det bland vanerna till ett tecken, att
bandet mellan honom och dem var slitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
