Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 SEGERSVÄRDET.
Njord och Fröj, Ull och Od lemnade Åsgård, hvars port
stängdes bakom dem. Fröjas och Sifs tårar flödade ymnigt
den dagen och länge derefter.
Röster och tecken bådade för menniskorna, att oerhörda
tilldragelser timat och timade i gudaverlden. Siare och sierskor
förkunnade, att Oden upphäft vanernas dyrkan och påbjudit,
att alla åt Njord och Fröj resta hargar och hof skulle ned-
brytas. Förvirring och förfäran uppstodo öfver Midgård och
ökades än mer, då någon tid derefter man ur helga lundar
och vårdträn hörde stämmor, som sade, att det var vanerna,
som rådde i Valhall, och att menniskorna skulle afsvärja äserna
och egna sin dyrkan åt Sindres ätt och alferna, främst åt
Njord, fredens och välståndets gifvare, Fröj, skördarnes herre,
Ull, den ypperlige jägaren och trofaste brodern, samt Od, den
snillrike, vidtbereste och mångfrestande sonen af Groa.
Allt hvad vaner och alfer heter hade rest sig emot Odens
herrskarvälde och med talrika fylkingar omhvärft Åsgård.
Bland magterna derufanför var Mimer den ende, som förblef
Oden tillgifven. Äserna måste hålla sig inom sin borgmur
och tända vafurlågorna kring denne. Borgen syntes emeller-
tid ointaglig. Simma öfver den glödande flodgördeln eller
spränga genom vafurlågorna mäktade ingen af de belägrande,
den väldige muren var oöfverstiglig, och till att öppna Åsgårds-
porten tarfvades Sindres eller Valands konst. Men det hände
en dag, att till vanernas läger kom en jettehäst. Det var
Grane, som längtade att äterse Valands dotter, och han lika-
som erbjöd sig att bära hennes make. Det hände en annan
dag, då Njord red omkring, försänkt i sina tankar, att han
säg en skepnad, liknande hans fader, den store verldskonstnä-
ren Sindre. Denne pekade på en jordhög och försvann. Njord
bröt sig in i högen och fann der bland brynjor och andra
vapen en praktfull stridsyxa, i smidets och ristningarnas skön-
het jemngod med Valands segersvärd. Det var den portöpp-
nare, som Sindre med syn på framtiden smidt ät sonen. En
mörk qväll, dä äserna trygge, men icke glade, suto kring
bordet i Valhall och skådade upp till åsafaderns tankfulla
änne, sade denne plötsligen, att man skulle fatta vapen och
gå till borgmuren. Men dit kommo de för sent. Njord hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
