- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
264

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264 SEGERSVÄRDET.

fördrifne från Åsgård, voro de fördenskull icke vanmägtige,
och menniskorna stodo ju i tacksamhetsskuld såväl till dem
som till vaner och alfer. Mången försäkrade, att han natte-
tid sett Oden, omgifven af äser, åsynjor och diser, följd af
sina korpar och hundar, rida genom luften. Aridre förtalde,
att Tor ännu som fordom höll skyddande hand öfver Mid-
gårds nybyggen. Det sades ock, att den gamle vid verlds-
trädets rot, Mimer, gifvit äserna land att vara i. Man tyckte,
att under den nya gudastyrelsen artade det sig sämre i Mid-
gård. Väl sörjde Fröj för god årsväxt, Njord för rika fisken
och Ull för gifvande jagt; men tidigt kommande frostnätter
och vinterns ökade längd buro vittne om att Jotunhem drog
förmån af magternas tvedrägt.

Od efterletade Hadding och ville i sitt hat till Borgarso-
nens minne förgöra alla hans fränder, med undantag allena
för Groas son Jormun. Det fans en annan, som också efter-
letade Hadding, och det var Loke. Kunde han fånga honom,
så vore det tillfredsställelse för hans skadeglädje och hopp tillika
om återinträde i Åsgård. Hadding var icke längre säker i
Vagnhöfdes berggård. Oden sände Hemdall att hemta ho-
nom derifrån; men både Hemdall och Hadding föllo i en af
Loke utlagd snara, ur hvilken dock Oden, varskodd af sina
korpar, skyndsamt frälste dem. Det kom en ryttare i bred-
skyggig hatt, satte gossen i sadeln framför sig och höljde
hans hufvud i en flik af sin mantel. Den nyfikne pilten såg
ned under manteln och märkte, , att haf och land lågo djupt
under honom. Han skrek till och kände svindel. Då lade
åsafadern manteln öfver hans ögon, tryckte honom säkert i
sin famn och förbjöd honom se ned. När Slepner satte hof-
varne på marken, var Hadding i den fjermaste östern, trygg
mot Ods och Lokes efterspaningar.

Samma tillflyktsort undan Ods hämdlystnad beredde äserna
åt många af Manns fränder, bland hvilka funnos de ypperste
stridsmän i Midgård. En af dem var Hildebrand, son af
Drott och äldre halfbroder till Mann Borgarson. Hildebrand
hade haft en helbroder Hildeger, som stupade i tvekamp med
Mann, när denne ännu var yngling. Denna tvekamp må här
omtalas, emedan Hildebrands lynne liknade Hildegers. Mann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free