Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERSVÄRDET. 263
på Granes rygg sprängt genom vafurlågorna samt med den
härliga yxan, som «glänser af Fröjas tårar», krossat Åsgårds-
portens lås och nedfält vindbryggan öfver de glödande svallen.
Vanernas fylkingar med Fröj i spetsen stodo färdiga att storma
öfver henne. Hästtramp, vapengny och stridsrop fylde natt-
luften, och äserna, som ilat till sina hästar, sågo i vafurlågor-
nas sken en brusande ström af brynjor och vapen gjuta sig
in öfver den ofantliga borggården. Hämma denna ström var
icke möjligt för den lilla åsaskaran. Men denna slöt sig tätt
tillsammans, för att slå sig igenom. Med oemotståndlig vörd-
nadskänsla öppnade sig vanernas fylkingar för denna hand
full hjeltegudar, bland hvilka Oden red främst med Gungner i
hand och Tor kom sist med urtidshammarn. Rullande tor-
dön betecknade i allt aflägsnare fjerran vägen, på hvilken
äserna drogo bort. Deras magt syntes med dem försvunnen.
De tågade hän mot verldsranden i nordost, der de af Mimer
hoppades få sig upplåtna okända ängder till vistelseort.
Det är förut omtaladt, att när Od öfverföll Mann Bor-
garson, brände hans borg och dödade honom sjelf, räddades
dennes söner Jormun och Hadding. Jormun begaf sig till
Trymhemsjetten Hafle, och Tor anförtrodde Hadding i Alf
hemsjetten Vagnhöfdes vård. Od tog Jormun till nåd, eme-
dan han var Groas son, men på Hadding hade han öfverflyt-
tat hela det hat han hyst till Borgarsonen. Tor, som väl
märkt detta, hade fördenskull aldrig yppat för Od hvar Had-
ding fans, och gossen uppväxte okänd i sin fosterfaders fjell-
gård, omhuldad af denne och hans dotter Hardgrep, hvars
modersömhet mot barnet vardt till en älskarinnas låga för
gossen och ynglingen.
Månge Manhemsbyggare, som hade Haddings fader och
farfader i kärt minne, undrade hvad den unge höfdingens öde
blifvit. Någre trodde, att Od, i hvilken de sågo en inkräktare
och förtryckare, låtit rödja honom ur vägen; andre menade, att
han hölle sig någonstädes dold, och det fans i Manhems östra
ängder tusen sinom tusen män, som, om Hadding visat sig,
skulle lyft honom på skölden och gått under hans fältmärke
att strida mot Groas söner. Folkstammarne i samma ängder
ville ej heller öfvergifva äsernas dyrkan. Ehuru desse voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
