- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
267

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEGERSVÄRDET. 267

kingars böljor bland bräckta sköldar och genomskurna brynjor.
Hardgrep stred vid Haddings, sin älsklings, sida och nedlade
i raseri mången kämpe, som sökte sig fram mot honom.
Man märkte, att Vidga undvek den del af slagfältet, der
Vagnhöfde med Haddings sköldborg stod. Yngves mannadåd
voro häpnadsvärda. Då han som nyfödd vattenöstes — han
fick då af sin fader namnet Åsmund, men med slägtnamnet
Yngve nämnes han gerna af de gamle — spåddes om honom,
att han skulle varda främst bland jemnårige stridsmän, och
spådomen sannades på detta slagfält. Ivaldeättlingarne vunno
en stor seger. Det östra Manhems fylkingar sprängdes och
skingrade sig. Hadding, följd af Hardgrep, undkom in ’i en
skog och kringirrade nägon tid i ödemarker, der han upplefde
åtskilliga äfventyr, tills Oden fann honom och förde honom
tillbaka till sin fristad.

I Jotunhem förberedde Gymer en ny resning. Tiden här-
för syntes väl vald, emedan magterna voro splittrade. Bud-
kaflen gick genom alla jotunbygder, och tursahöfdingen före-
slog äserna förbund mot de herrskande vanerna och alferna.
Men Oden har i allt hvad han gör menniskosamhällenas väl-
färd för ögonen. Bud från honom till vanerna och alferna
underrättade dem om den hotande faran, och när Gymers
ofantliga härsmagt ryckte mot Åsgärdsbron, angreps den i
ryggen af äserna och tog, sedan Gymer stupat. till flykten.
Vanerna erkände det högsinnade i denna åsafaderns gerning.
Starka bevekelsegrunder funnos till försoning. Sif hade sin
make bland de fördrifne gudarne, sin son bland de rådande.
Ull hade återsett Tor och fått af honom godlynta vänliga
ord, som väckte hans tillgifvenhet för styffadern till nytt lif.
Underhandlingar inleddes af den vise Mimer, och alla magter
voro forsonligt sinnade — alla utom Od. Om alferna tro sig
Midgärds innebyggare veta, att de ej utan största svårighet
låta sig blidka, om de en gäng blifvit förnärmade och hätske.
Visst är, att ej endast Valand var sådan, utan äfven Od, och
det är med. grämelse urtidens siare förtälja, att det hat, som
borde hafva varit släckt i Mann Borgarssons blod, fortlefde,
växte och förmörkade denne alfhjeltes annars lysande bana.
Äser och vaner förliktes på dessa vilkor: äserna skola åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free