- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
273

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEGERSVÄRDET. 273

i oskuldens dagar, i hennes sköte. Dä sjöng hon för honom
den sång om ragnarök, som hon sedan förkunnat för Emblas
barn, de helga ätterna i Midgärd.

Mellan Åsgård å ena sidan och eldjettarnes rike å andra
ligger som en ö i lufthafvet WVigrids högslätt, hundra raster
lång och bred, landet, som Oden gifvit åt sin och Gunnlöds
son Vidar. Gunnlöd har der en borg, som hon bebor, alltse-
dan hon öfvergaf sin fader Fjalars berggård och sina fränder
bland eldjettarne. Tyst son födes af sörjande moder i en
omgifning, som gått förlustig sängens glädje. Vidar är tyst
och trifves väl i sitt tigande land, hvars ödsliga vidder äro
öfvervuxna med ris och högt gräs, ty vänvägar gå ej deröf-
ver. Tor har en gång vandrat öfver dem. Det var då Loke
narrade honom att vapenlös "besöka eldjetten Gerröd. Pä vä-
gen tog han då in hos Gunnlöd, som gaf honom skyddsme-
del mot försåtet. När ragnarök stundar, är det Gunnlöd,
som förer bud mellan Åsgård och Muspelhem och inbjuder
sina fränder å ömse sidor att på Vigridsslätten utkämpa sista
striden. Der stiger då också Vidar till häst, när han skall
utföra sin största bragd och hämnas sin fader.

Då verldens ände nalkas, båda tecken hvad komma skall.
Solens ljus och värme minskas sommar efter sommar; de tyg-
lar, som magterna haft på vindarne, sönderslitas, och de finnas,
som genom stormarnes dån höra Fenresulfvens tjut från Gni-
pahålan. Bland menniskorna råder förvildning. De döfva sin
ängest i utsväfningar och blodbad. Sedens band äro lossade:
makars trohet försvunnen, frändepligter förgätna, löften och
eder vanhelgade. Bröder dräpa bröder, systrars söner utgjuta
hvarandras blod. |

Från Jernskogen gör Hate sträftåg in i Midgård. Ska-
ror af vidunder följa honom och öfversvämma Manhem. <Ival-
desönernas och Mann Borgarssons ättlingar ställa sig till mot-
värn. Landen fyllas med slagfält, och deras fursteborgar
sköljas röda af sårsaft. Yxan, svärdet och knifven härja öfver
allt. Bygder varda obygder, de döde äro för månge att jor-
das, och ulfvarne frässa i kapp med förrutnelsens Nidhögg
på otaliga lik.

Ny Sv. Tidskr. 5:te årg:s 4:e häfte. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free